Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Dödsstöten mot jordbruket

/
  • Två procent av åkrarna ska bli våtmark, trots att Sverige bara till hälften är självförsörjande på livsmedel.
Ledare

Diesel- och gödselskatter i alla ära, men det finns en ännu värre smäll runt hörnet mot jordbruket. Det handlar om svenskt genomförande av EU:s vattendirektiv där kostnaderna kan bli hissnande.

Sveriges fem vattenmyndigheter har sammanställt sina förslag till åtgärdsprogram. Just nu pågår samråd med berörda kommuner och markägare till sista april.

Läsningen förskräcker. För nedre Ljusnan finns kostnader på 48 miljoner kronor för skapandet av kantzoner. Följer vi Ljusnan uppströms finns prislappen på att återställa rensade eller rätade vattendrag för 400 miljoner kronor och så kan genomgången fortsätta i område efter område. Sammanställningarna visar också att många åtgärder inte fått någon prislapp även om det pratas om en totalkostnad på runt 20 miljarder kronor.

Vattenmyndigheterna har räknat fram att jordbruket i Sverige kommer att få en årlig merkostnad på 2 miljarder kronor. Många privatpersoner och små näringsidkare drabbas när över 350 000 enskilda avlopp ska åtgärdas och att tillstånden för 2000 småskaliga vattenkraftverk ska omprövas. Det är inte svårt att se att det här blir en tuff prövning för landet bortom staden.

Åtgärdslistan från Vattenmyndigheten visar att jordbruket straffas särskilt hårt när två procent av Sveriges åkerareal ska göras om till våtmarker. Fler procentenheter försvinner när små åkrar inte längre blir brukbara genom de kantzoner som ska skapas längs sjöar och vattendrag för att skydda vattnet från att ta upp fosfor.

Lägg därtill att 20 procent av Sveriges jordar ska strukturkalkas för att jorden inte ska avge så mycket fosfor. Jordbruket får stå med hela kostnaden för en åtgärd som inte anses helt vetenskapligt bevisat. Detta kommer i ett läge när Sveriges självförsörjningsgrad bara ligger på hälften av det som konsumeras och att många jordbrukare slutat med sin verksamhet de senaste åren.

EU kan inte ges hela skulden för detta avgrundsdjup som nu öppnar sig för svensk landsbygd och livsmedelsproduktion.

Målsättningen med direktivet var att långsiktigt vårda vattnet som inte vet några gränser. Vatten är en ändlig resurs och tillgången till vatten spås bli en framtidsutmaning i många områden. I direktivet finns en ambition om att återställa vattenmiljön, men det säger dock att åtgärderna ska vara balanserade mellan kostnad och effekt.

Sverige har som så många gånger förr valt att låta EU-tolkningen gå den lutherska myndighetsvägen, det kan även beskrivas som kanelbullssyndromet. Du kanske minns bullbakandet som skulle förbjudas för några år sedan där EU-kommissionen fick förklara för nitiska svenska tjänstemän att EU visst inte förbjudit någon hembaksförsäljning till kyrkkaffet.

Om man jämför Sverige med EFTA-landet Norge som redan genomfört vattendirektivet så har norrmännen valt en mer politisk och pragmatisk väg.

Efter samrådet återstår den brännande frågan vem som ska betala kalaset och om åtgärderna verkligen står i proportion till effekterna. Fullt genomfört i den riktning som förslagen nu ligger kan svensk landsbygd packa ihop. Det är inte en hållbar lösning för ett hållbart Sverige.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons