Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Var finns människan?

Till Tommy Ljung och alla insändare – var finns människan? Jag har läst olika insändare och artiklar om problemet med att ta subutex, metadon eller försöka leva livet helt drogfritt.

Annons

Till Tommy Ljung och alla insändare – var finns människan? Jag har läst olika insändare och artiklar om problemet med att ta subutex, metadon eller försöka leva livet helt drogfritt.

Under tiden har jag funderat kring den skärpta debatten. Visst är det bäst att leva helt drogfritt. Jag menar inte bara narkomaner utan också alkoholister och alla de andra som har en beroendesjukdom.

Men ibland är det väldigt svårt att tillfriskna och det behövs kunskaper, hjälp och stöd och en egen hållning av leva med sjukdomen resten av livet.

Att leva med sjukdomen innebär till exempel att titta noggrant hur man lever, äta bra mat, ha möjligheter att slappna av, ha vänner, ha förmåga att arbeta och helt enkelt må bra. Men inte alla människor har förmågan att göra det. Vi är alla unika!

Det finns några människor som inte ännu kan avstå från droger eftersom beroendesjukdomen är en hjärnsjukdom.

Deras hjärnor är så förändrade och präglade av missbruk att de behöver hjälp av medicinering med till exempel metadon. Ibland behövs medicin för att patienten ska kunna leva ett bra liv.

Det betyder inte att ge medicin till vem som helst. Man måste titta noggrant om det finns andra behandlingar respektive terapier och fundera över varför just den här människan har det extra svårt. Hon är fortfarande ansvarig för sitt eget liv.

Men om det inte finns några andra möjligheter så kan dessa människor under medicineringen med ett substitut, med hjälp av gruppstöd, enskilda samtal med specialister och stöd av kurator leva ett halvvägs bra liv, kanske kan skaffa jobb och umgås med familj och vänner och är inte tvingas att vara kriminell eller prostituera sig.

Möjligtvis finns det några som utnyttjar systemet men det händer i olika andra sammanhang också. Vi ska inte ta dem som måttstock. Men man kan fråga sig vilken människosyn man har. Hur ser jag på en människa i allmänhet och speciellt på en människa med beroendesjukdom? Möter jag först människan eller ser jag främst problemet?

Förresten, det finns en intressant bok att läsa: Kidnappad hjärna av Miki Agerberg. Den beskriver väldigt bra hur det är att ha en beroendesjukdom.

Karin Weber-Langebach

socionom, specialiserad på förebyggande arbete mot beroendesjukdom

 

 

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons
Annons