Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad berättar gräsmattan?

/
  • Det gör oss även ledsna och besvikna att se att kommunen gömmer sig bakom aktiebolagets anonymitet och därmed inte behöver stå till svars eller engagera sig i Fyrkantens betydelse för samhället som helhet, skriver artikelförfattarna.

Steget från lugnt och skönt, som vissa röster hävdar blir följden av detta, är kanske inte långt till instängdhet och nedläggning, skriver artikelförfattarna i ett öppet brev till Söderhamns kommun och Faxeholmen med anledning av debatten om Fyrkanten i Ljusne:

Annons

Vi är en grupp konstnärer som har varit på besök i Ljusne denna sommar. Totalt har vi varit runt sextio personer från många olika länder. I två månader har vi arbetat här och bott i lägenheter i Fyrkanten. För några dagar sedan fick vi veta många av våra grannar med kort varsel skulle flyttas till andra platser runt om i Sverige, få visste vart. Många av våra grannar är liksom vi här under tillfälliga former, men naturligtvis under helt andra villkor.

Vi konstnärer är sommarfåglar som stannar en kort stund och naturligtvis vet vi inte mycket om hur det är att bo i Ljusne och er orts historia. Men det projekt vi arbetar i har besökt många andra mindre orter runt om i Sverige. Det vi gör handlar om att mötas och utbyta erfarenheter, för att bland annat diskutera vad konst och kultur kan vara och vad vi kan lära oss av varandra. Vi beger oss dit där det finns tomma lokaler, vilket av naturliga skäl ofta blir utflyttningsorter som har det gemensamt att det finns få arbetstillfällen och tyvärr litet framtidshopp men många tomma lägenheter och fabrikslokaler som berättar om en mer levande period. Vissa platser har stora hål mitt i centrum, rester av dagbrott som bokstavligen delar ett samhälle mitt itu, andra platser har gräsmattor som snarare döljer samhällets historia. Vilken historia kommer gräsmattorna i centrala Ljusne nu att berätta? Vi vet att vi har ett utifrånperspektiv, men vi tycker att det som händer ser ut att påminna om tidigare perioder. Människor har kommit från andra platser i landet för att söka arbete i Ljusne, de har levt trångt och arbetat hårt. Det har förmodligen varit både slagsmål och fylla.

Det berättas om motsättningar mellan ljusnebor och alabor och separata ingångar till kyrkan. Även tidigare har människor blivit bortkörda för att tvingats mötas vid vägen i utkanten av bygden, vilket Fejanstenen nu står som ett minne av. Men den historien rymmer också en vilja till gemenskap, en samlad protest och en tro på framtiden. Vi ser ett stort ideellt engagemang även i dag, som till exempel har räddat utomhusbadet. Vad säger det om framtidstron i ett samhälle som river sitt eget centrum och kör bort människor som bor där? Vi tvivlar inte på att Fyrkanten är i behov av renovering, men vi hör bara de kortsiktiga ekonomiska lösningarna. Och eftersom människor nu bor i lägenheterna är det svårt att förstå även dessa. Det kommunala bostadsbolaget hävdar ju till och med att det inte finns några andra lediga bostäder i Ljusne till dem. Det gör oss även ledsna och besvikna att se att kommunen gömmer sig bakom aktiebolagets anonymitet och därmed inte behöver stå till svars eller engagera sig i Fyrkantens betydelse för samhället som helhet.

Steget från lugnt och skönt, som vissa röster hävdar blir följden av detta, är kanske inte långt till instängdhet och nedläggning. Vad visar nu gräset i Ljusne? En ovilja och en förlorad framtidstro? Finns det en vilja och en möjlighet att hitta ett annat svar på den frågan?

Anna Neander, Johannes Hagman, Fabian Tholin, Patrycja Pajak, Nils Karlsson, Nico Schmidt, Jennie Öberg, Kim Ekberg, Mimmi Borselius (Sverige), Angélica Chio (Mexiko) Aaron Mendelson, Maria Björkdahl (USA), Sascha Kriegerowski, Christine Kriegerowski, Bernhard Wöstheinrich, Johannes Fließ (Tyskland), Jason Ramanah, (England), Giulio Baistrocchi, (Italien)

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons