Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Total avsaknad av politisk dialog”

/

Bilderna från folkomröstningen i Katalonien har upprört oss alla och det är självklart svårt för gemene man att få en objektiv bild av vad det var som hände och varför. Men frågan är inte ny. Den infekterade relationen mellan den spanska centralmakten och Katalonien går sekler tillbaka, skriver Bodil Valeros (MP).

Annons

Själv har jag följt situationen i Katalonien sen Francos död och demokrati infördes. Efter några år fick alla Spaniens sjutton regioner självbestämmanderätt med egna parlament och mandat att stifta regionala lagar. När de regionala statuten skulle omförhandlas godkändes den katalanska först av det regionala parlamentet i Katalonien med en mycket stor majoritet. I den spanska kongressen urvattnades den men godkändes ändå med stor majoritet av det katalanska parlamentet och invånarna i en folkomröstning 2006. Det nuvarande regeringspartiet Partido Popular som då var i opposition överklagade bara den katalanska statuten till författningsdomstolen, inte övrigas. Sommaren 2010 underkändes 14 artiklar i den katalanska statuten av domstolen trots att likadana artiklar redan godkänts för andra autonoma regioner. Det var startskottet för den växande separatismen och protesterna vi ser idag.

Spänningarna mellan Madrid och Katalonien har alltså inte sitt ursprung i ekonomiska skäl vilket det ofta låter som i nyhetsrapporteringen. Däremot har de spätt på problemen efter finanskrisen.

Frågan är laddad och komplex. Parterna tolkar konstitutionen olika men den spanska författningsdomstolen har beslutat att folkomröstningen bryter mot den. Katalanerna hänvisar till internationell rätt och internationella domslut som visar att en självständighetsförklaring inte skulle vara olaglig.

Läget är alltså låst. Enligt spansk lag kan Katalonien inte bli självständigt om inte spansk grundlag ändras och den spanska regeringen har inte någon skyldighet att erkänna folkomröstningen eftersom den strider mot grundlagen. I söndags hade premiärminister Rajoy mycket väl kunnat välja att helt enkelt ogiltigförklara valet. Istället valde han att skicka kravallpolis mot väljare som fredligt köade för att få rösta. Bilden av Spaniens demokrati är nu för alltid svärtad.

Det stora problemet är inte lagen utan istället den totala avsaknaden av politisk dialog. Politiska problem kan inte lösas av domstolar. I nuläget ser jag ingen annan väg framåt än att EU försöker tvinga fram medling mellan parterna. Den katalanska regeringen begär det. Invånarna i Katalonien begär det. Rajoy säger nej.

Bodil Valero

EU-parlamentariker för Miljöpartiet de gröna

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons