Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ska urangruvor bli ett världsarv?

När alliansen i vintras öppnade för en enorm utbyggnad av kärnkraften måste regeringen följdriktigt slopa det kommunala vetot mot uranbrytning. Allt annat är ologiskt.

Annons

Den första april debatterade riksdagen Miljöpartiets motion om kommunal vetorätt mot uranprospektering. Det var MP:s tredje motion i ämnet. I de båda tidigare ville MP bland annat att lagändringar görs så att både uranprospektering och brytning förbjuds i vårt land.

Vid behandlingen av de tidigare motionerna fick vi stöd endast av vänsterpartiet.

Nu såg vi med spänning fram emot hur diskussionen i kammaren skulle avlöpa eftersom samtliga centerpartistiska kommunalråd i Jämtland vädjat till regeringen om en lagändring så att vi får ett kommunalt veto mot uranprospektering. Och i Västergötland är motståndet – inklusive det centerpartistiska – massivt mot prospektering i alla berörda kommuner runt platåbergen. Där avslog självaste Bergsstaten uranföretagets ansökan med hänvisning till den känsliga miljön, men då överklagade företaget till kammarrätten och därmed upphävdes den statliga myndighetens beslut och så var det bara för företaget att gå på i ullstrumporna igen! Gissa om de kommunerna önskade att man kunnat lägga in sitt veto mot prospekteringen!

I dag finns 130 tillstånd för uranletning, varav på elva områden i Hälsingland.

Kanske blir urangruvor det världsarv som vi lämnar efter oss.

Nå, hur avlöpte då debatten och röstningen i kammaren? Jo, lika bedrövligt som tidigare. Det var bara V och två från S som röstade för MP:s förslag. Alla närvarande centerpartister röstade emot och Sven Bergström från Hälsingland ( C ) deltog inte, precis som vid tidigare motionsbehandlingar i ämnet.

Även två socialdemokratiska motioner i samma ämne behandlades.

KD deltog inte alls i debatten denna gång – berodde det månne på att Kristdemokratiska kvinnoförbundet nyligen beslutat att säga nej till upprustning av befintliga kärnkraftverk (vilket rimligtvis måste betyda att man inte heller önskar byta ut befintliga mot nya större) samt att man anser att det är deras skyldighet att säga nej till kärnkraft.

Var finns centerkvinnornas röst i denna fråga?

Så här säger Håkan Larsson, tidigare centerpartistisk riksdagsledamot från Jämtland, på sin blogg: "Riksdagsdebatten var sorglig. Jag tycker att Centerpartiet och alliansregeringen i övrigt borde tillstyrka kravet på att det kommunala vetot ska utsträckas till prospektering efter uran."

Nu förhåller det sig så att kärnkraft förutsätter uranbrytning. När alliansen i vintras öppnade för en enorm utbyggnad av kärnkraften måste regeringen följdriktigt slopa det kommunala vetot mot uranbrytning. Allt annat är ologiskt. Man kan inte säga att man vill ha kärnkraft i Sverige och samtidigt vara motståndare till uranbrytning i Sverige! Allt för länge har vi väl ändå utnyttjat och låtit människor lida under de vidrigaste förhållanden i urangruvor i Australien, Namibia, Ryssland och Kazakstan för att vi ska få fortsätta slösa med el. Eller? Jag bara undrar.

Birgitta Ohlsson (MP)

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons
Annons