Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konstnären Hans Viksten plockas fram ur glömskan

Det är en närmast bortglömd konstnär som nu lyfts fram i ljuset på Hälsinglands museum i sommar. Hans Vikstens målningar och teckningar är fulla av infall och fantasifull kreativitet.

Annons

Drömgångaren som kliver över trädtopparna är ett återkommande tema i Hans Vikstens måleri.

Drömgångaren är en långbent vandrare som tar sina steg från trädtopp till trädtopp. Högt däruppe har han milsvid utsikt över Hälsinglands skogar och berg. Långt där nere, på sjön, sitter en man i en båt. Kanske är det Hans Vikstens auktoritäre far Albert Viksten som fiskar vid Ängratörn?

Motivet återkommer ständigt i Vikstens konst, ibland är det en varg där uppe bland grantopparna, ibland sitter flera personer i båten.Jag går omkring i den nästan färdighängda utställningen längst upp på Hälsinglands museum, några dagar före vernissagen. Texter saknas ännu, men Färilafödde konstnären Hans Vikstens säregna stil är märkbar.

Hans och Desy Vikstens många resor tillsammans inspirerade till bomärket med det flygande paret.

Som siluetten av det flygande paret i en cirkel som först möter besökaren. De två fria gestalterna är Hans och hans musa Desy. Hans skulle knappast ha blivit den konstnär och författare han blev utan Desy, och Desy fick syn på konsten genom Hans.

Jonas Sima, Ola Granath och Jöran Österman lyfter fram en närmast bortglömd konstnär från Hälsingland.

Utan vännen Jonas Sima och Ola Granath, journalist och filmare respektive konstnär, tillika medlemmar i Hälsinge Akademi, hade kanske inte heller minnesutställningen i Hudiksvall blivit av. De tog kontakt med museets curator Jöran Österman som tänkt i samma banor.

Jag i svinkallt, heter Hans Vikstens självporträtt från 1966, intill hänger en tuschteckning av Desy från 1963,.

Nu visas utställningen Drömgångaren fram till 10 september och därefter kommer delar av den att flytta över till Konstakademin i Stockholm. I samband med utställningen ges också en minnesbok ut, med Jonas Sima som redaktör.

Hans Viksten var rastlöst verksam, som konstnär, men också som poet, författare och musiker. Mellan 1964 och 1987 hade han ungefär 200 utställningar, både nationellt och internationellt. Även åren efter hans död visades och uppskattades hans konst vida omkring. Sedan blev det tyst.

Så det är hög tid att en ny publik får syn på Hans Vikstens konstnärskap.

Safari, från 1984. Ägs av Hudiksvalls kommun.

Även om målningarna dominerar utrymmet på Hälsinglands museum, i en blandning av akryl och olja som ofta ligger i tjocka lager, så är det speciellt hans stiliserade teckningar som imponerar. De är också viktiga element i målningarna. De ser så enkla ut men uttrycker så otroligt mycket livskänsla. Som i en av hans allra sista teckningar, där han ligger hallucinerande i sjukhussängen med nattens oro och smärta.

Haren II, akvarell av Hans Viksten.

Några sena akvareller griper också tag.

Hans Viksten hade mycket erfarenheter att inspireras av. Hans liv var turbulent, han var inte en person som gick i ledband. Han var bråkig och alkoholiserad, såg syner och lät sedan sin magiska fantasi kanaliseras i konsten. Han blev också en uppskattad professor på Konsthögskolan.

Han dog 61 år gammal, efter att ha drabbats av strupcancer.Utställningen visar ett 60-tal verk och objekt framför allt från 1970-talet och framåt, hämtade från samlingarna hos Hälsinglands museum, Hudiksvalls kommun, Sundsvalls museum, Kungliga biblioteket och privata samlingar.

Annons
Annons
Annons