Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konst som utmanar makten

/
  • Gränserna håller på att flyttas även i Sverige, men man får inte får lov att backa. Man måste få säga vad man tycker även om det uppfattas som kränkande av någon annan, säger Lena Jonson.
  • Ur utställningen Vita Cirkeln av Lusinne Dzhanjan och Alexej Knedljakovskij.
  • Lusinne Dzhanjan och Alexej Knedljakovskij.

Lusinne Dzhanjan och Alexej Knedljakovskij med bakgrund i Pussy Riot ställer ut på Hälsinglands Museum. Inviger gör Rysslandsforskaren Lena Jonson.
– Av Ryssland kan vi lära oss vad som händer när makten försöker kontrollera konsten men också hur konsten kan fungera som kritiker och frigörande kraft, säger hon.

Annons

Från och med i dag ställer Lusinne Dzhanjan och Alexej Knedljakovskij ut på Hälsinglands Museum. De är två regimkritiska konstnärer som har deltagit i flera konstaktioner i Ryssland, till exempel under OS i Sotji då kosackerna gjorde en uppmärksammad attack med piskor mot gruppen Pussy Riot - där de båda har sin bakgrund. Pussy Riot är ett feministiskt konstnärskollektiv som bland annat gjort spontana punkspelningar för att kritisera bristen på demokrati, något som ledde till att tre av medlemmarna dömdes till fängelse för huliganism 2012.

Lena Jonson är Rysslandsforskare vid UI och före detta kulturråd i Moskva. Hon inviger vernissagen och kommer dessutom tillbaka på måndag, då för att tala om sin nya bok Konst och protest. Den handlar om hur konstnärliga uttryck utmanat konservativa värderingar under Putins period på 2000-talet. Men den kritiska konsten i Ryssland i dag handlar inte bara om Pussy Riot, säger Lena Jonson.

– Även mer subtila former av kritisk konst har pågått under den här perioden. Konst som ifrågasätter, bidrar till kritiskt tänkande och väcker frågor. Att ställa frågor är inte sällan viktigare än att skrika ut en rak protest. När det uppstår konflikter och skandaler kring konst påverkar konsten hela samhället.

Lena Jonson beskriver också hur konst händer lite före allt annat. Hur den är ett kommunikationsmedel som sprider idéer och därigenom kan bidra till framväxten av en proteströrelse. Om folk däremot sluter upp 100 procent bakom makten är det svårt att nå fram med kritisk konst, menar hon.

– Det som krävs för att konsten ska få effekt är att den väcker intresse, som i det ryska fallet, hos den så kallade "kreativa klassen" och delar av medelklassen. De är mottagliga för kritiska idéer i förhållande till de styrande.

Men det är viktigt, menar Lena Jonson, att inte tilldela konsten en uppgift. Snarare är den en del av samtiden. I Ryssland sätter den fingret på det mest känsliga vilket under senare år ofta legat i konflikten mellan liberala och frihetliga idéer å ena sidan och ortodoxa och auktoritärt-konservativa å andra sidan.

– Men tyvärr har myndigheterna sedan maj 2012 i stort sett skrämt proteströrelsen till tystnad, säger Lena Jonson.

Varför är Lusinne Dzhanjans och Alexej Knedljakovskijs utställning relevant här just nu?

– Den visar oss att Ryssland är så mycket mer än den officiella bild som Putinregimen representerar.

Just nu utmanar konst, kanske inte regimer, men ideologier, även i Sverige. Hur ser du på det som händer?

– Man måste få säga det man tänker och tycker, även om det uppfattas av någon som kränkande. Att utstå andras åsikter ingår i kontraktet om vi ska leva sida vid sida.

Att inte styras av rädsla är viktigt, fortsätter hon.

– Det finns exempel på påtryckningar även i Sverige. Utställare och museer har blivit försiktiga och undvikit visa vad de tänkt. Gränserna håller på att flyttas, men jag anser att man inte får lov att backa. Glidningarna i debatten är också tydliga i kölvattnet efter händelserna runt Lars Vilks och Charlie Hebdo.

Vad kan vi i Sverige lära oss av att se på Ryssland?

– Den ryska historien ger exempel på hur det går när makten försöker kontrollera konst och begränsa dess uttryck. Där ser vi hur det går när konsten tvingas i maktens tjänst men också på hur konsten kan fungera som en frigörande kraft - som en kritiker av makten och av dominerande uppfattningar, säger Lena Jonson.

Annons
Annons
Annons