Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Migranternas vägar

/
  • Erik de la Reguera, som under skoltiden bodde i Hudiksvall, är författare och journalist. Åren 2007–2013 var han Dagens Nyheters korrespondent i Latinamerika. Han har tidigare utkommit med “Kokain: drogen som fick medelklassen att börja knarka och länder att falla samman”.

Det är på flera sätt omtumlande att under de dagar då Sverigedemokraterna väljs till tredje största parti i Sverige läsa Erik de la Regueras senaste bok Gränsbrytarna.

Annons

Omtumlande, men också hoppingivande, eftersom författaren pekar på möjliga lösningar, då inte i Sverigedemokratisk riktning.

I boken varvas reportage från migranternas vardag med teoretiska avsnitt och historiska tillbakablickar. Reportagen om Dödens tåg i Mexiko har tidigare publicerats i Dagens Nyheter. De är de tåg på vars tak centralamerikaner tar sig genom Mexiko till gränsen mot USA. Deras mål är att ta sig in i USA för att jobba, men det är svårt och många misslyckas.

Reguera citerar UNODC, FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå, som uppskattar värdet av smugglingen av papperslösa från Latinamerika till USA till sex miljarder dollar årligen.

Författaren har själv bott i Latinamerika och det är i avsnitten därifrån som texten är mest levande. Men han följer också migranter från Afghanistan och Elfenbenskusten på flykt undan politiskt våld, till Europa. Reguera har träffat de migranter han skriver om personligen och delvis följt med dem på deras irrvägar. Ibland har han också stuckit till dem en smörgås eller gett dem lift, när han känt att det finns gränser för hur passiv det går att vara som journalist, eller människa.

Varför kan en afghansk medborgare resa visumfritt till 24 länder, samtidigt som svenskar, danskar och finländare välkomnas i 173 länder, undrar författaren. Han pläderar för fri rörlighet och lagliga vägar för migranter in i Europa och USA. Detta i en värld där civila, politiska, sociala och mänskliga rättigheter ska finnas även för migranter.

Då skulle människohandlarmaffiorna få mindre att göra och tjäna mindre. Västvärldens vikande befolkningsutveckling skulle vända uppåt (Europa befinner sig i demografisk kris och uppges behöva 100 miljoner invandrare till 2050). När migranterna skickar hem pengar till sina fattiga hemländer får dessa länder ett ekonomiskt uppsving. Mottagarländerna får den arbetskraft de så väl behöver när födelsetalen sjunker och befolkningen åldras.

Resonemanget låter utopiskt men Erik de la Reguera bygger upp det i långa historiska och filosofiska avsnitt. Bland annat handlar de om hur gränser, pass och visumhantering har uppstått, nationalismens idéhistoria och fascismens idéinnehåll. En fascism som är på väg tillbaka, ofta under falskt namn, och vars anhängare hetsar mot de svagaste, migranterna, i stället för att vända sig direkt till den mäktiga globala eliten och avkräva den sitt ansvar.

Reguera har dock inga praktiska lösningar beträffande hur migranterna ska få bostäder, jobb, skolgång, språkkunskaper och integration i mottagarländerna.

Annons
Annons
Annons