Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen sensation, men riktigt bra

/

Jodå, jag minns julen 2012 eller rättare sagt, veckorna före julen det året. Snö, snö och åter snö.

Annons

Det är i den tiden som Gabriella Ullberg Westin placerar sin debutroman "Ensamfjäril". Dessutom i trakter som känns väldigt välbekanta, nämligen Hudiksvall där författaren växte upp.

Jag tycker det är roligt att läsa romaner som utspelas på platser som jag kan relatera till eftersom jag har varit där. Nu är förstås ett och annat ändrat för att passa berättelsen, men en hälsingedeckare är välkommen.

Speciellt när den är så pass bra som Gabriella Ullberg Westins. Jag ska inte påstå att det här är något alldeles omvälvande men det är tillräckligt välskrivet och spännande för att hålla mitt intresse vid liv.

Johan Rokka är kriminalaren som flyttar hem till Hudik och han hamnar i hetluften direkt. Henna Pedersen, gift med Sveriges bästa fotbollsspelare, mördas i sitt hem på julaftons eftermiddag inför parets två små barn. Hennes man, Måns Sandin, var inne i Hudik för att uträtta några ärenden.

Rokka, Sandin och några till av dem som rör sig i romanen har alla spelat i samma lag. De växte upp tillsammans, spelade fotboll men det var Måns Sandin som var bäst. Han blev proffs i Italienska Fiorentina och hade precis flyttat hem sedan karriären tagit slut.

Naturligtvis är ett mord på hustrun till en av Sveriges mest kända idrottsmän rena dynamiten i medierna. Speciellt eftersom mordet är rena gåtan.

Gabriella Ullberg Westin har helt klart talang för att skriva och få ihop en intrig som har det där viktiga draget av mystik och okända faktorer. Hon kan också spelet mellan människor – inte minst det erotiska. Visst brukar det förekomma ett och annat sådant möte i krimi – men sällan så explicit som i "Ensamfjäril".

Nåväl, romanen är som jag antytt inte sensationellt bra, bland annat tycker jag att huvudpersoner Rokka är lite väl schablonartad. Ni vet, ensamvarg, enorm dragningskraft på det motsatta könet, lite på kollisionskurs med chefen. Men för all del, så ska de ju vara våra litterära kriminalpoliser. Det har vi ju lärt oss.

Och nej, han lyssnar inte på opera.

Annons
Annons
Annons