Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kroppens rör blir konst

/

Människan bygger tekniska system för nyttigheter som vatten, avlopp och värme. Det är lika överraskande som begripligt att Söderhamnskonstnären Thomas Olsson med ett förflutet som rörmokare fångats av människokroppens system. Från att ha varit rörmokare i världen, är han nu rörmokare i konsten, skriver Niels Hebert.

Annons

På Kvarnen i Söderhamn visar han teckningar, målningar och installationer som utforskar människokroppens inre system. Man föreställer sig att han tänker på nervbanor, lymfsystem och blodkärl när han med en oerhörd mängd tunna linjer associerar fritt på duk eller papper. Den fina linjen dragen med utsökt känsla och teknik är grunden i Thomas Olssons konstnärskap.

I hans bilder framträder klart skarpa syner som hämtade ur mikroskopet. Men det vi ser är konstnärens föreställningar om flöden och signaler som ständigt är i rörelse i kroppen – men utanför vår kontroll. Det är intuitiva bilder av naturens andra, autonoma sida.

På Kvarnens övre plan har Thomas Olsson installerat något som kan beskrivas som ett schematiskt badrum med kakelväggar. I en av väggarna finns en öppning som förbinder rummet med omvärlden. Genom öppningen tar sig rosa garntrådar in. Trådarna, som vilar på en mycket tunn sågbock, förvandlas till färg på badrummets inre kakelvägg. Från badrummet stiger ett ventilerande plaströr mot taket och slingrar sig kring en takbjälke.

Kanske är detta rum en modell av människokroppen och det konstnärliga arbetet. Energi tillförs med rosa muskeltrådars kraft och förvandlas till idé och färg. En annan tolkning är att vi ser en modell av ett hjärta. I rörmokarvärlden är husets hjärta en pump, men tolkningen är förstås fri.

Intill finns 15 teckningar placerade på vita lådor för att ta plats i rummet. Teckningarna är öppna okända landskap för ögat att vandra i. Den som vill kan kanske se en gestalt, en hund, eller en varelse som svävar över en klippa, men man kan också röra blicken utan avsikt att förstå vad man ser.

Ögat kan ju också bli utsatt för spratt. I en stor målning som vid första anblicken ter sig enbart vit, ser man vid andra anblicken att målningens nästan osynliga vertikala linjer möter ett område med oregelbundna former. Från sidan ser ögat plötsligt en form bukta ut i rummet. Ögat luras att se en tredimensionell form som i en klassisk trompe l'oeil–målning. Målningen är plan, men ändå inte. Här har Thomas Olsson med sina linjer gjort en upptäckt. Inte illa i en så gammal verksamhet som måleri.

Färg finns också i utställningen i form av några abstrakta målningar i samtida expressionistiska klanger som konstnären i några fall försett med hisnande vertikala rörelser.

Och toaletterna, då? Jovisst finns de med i många stadier. Den första (berömda virkade) snuvas besökaren på, men där finns en lång rad toaletter och toasitsar i olika vittrade stadier, som om motivet åldrats och konstnären går vidare. Det gör han sannerligen, Thomas Olsson, med stora kliv.

Annons
Annons
Annons