Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Två år efter bildbluffen

/
  • Terje och Malin Hellesö bor kvar i västgötska Mullsjö, där bomben om Terjes bildfusk briserade för två år sedan. Trots mycket ryktesspridning i bygden har de inte på allvar övervägt att flytta.  – Jag har inte gjort Mullsjö något illa. Så varför ska jag då flytta, säger Terje.

Två år har gått sedan Terje Hellesö, 49, över en natt gick från att vara en uppskattad naturfotograf till en simpel fuskare.

Fallet blev tungt.

Kampen för att komma tillbaka, både som människa och yrkesman, för han varje dag i västgötska Mullsjö.

Annons

Vi träffas hemma hos Terje Hellesö och hustrun Malin en grå oktobereftermiddag. I hallen i hyrestrean i centrala Mullsjö står ryggsäcken packad och kamerahus, objektiv och stativ ligger uppradade på bänkar. För även om mycket har förändrats sedan Terje Hellesös manipulerade bilder avslöjades hösten 2011, så är det mesta sig likt.

Terje Hellesö gör det han gjort de senaste 30 åren: tillbringar så mycket tid som möjligt utomhus, helst i skogen, med sina kameror.

– Det är lite som meditation för mig. Jag är inte ute i skogen varje dag, men jag fotograferar nästan varje dag, från balkongen eller nere vid sjön, om inte annat.

Från det kombinerade kontoret och vardagsrummet har man utsikt över Mullsjön och runt husknuten börjar det 450 hektar stora skogsområdet där Terje sedan 2009 tillbringat otaliga timmar med kameran. Det var också här som hans uppmärksammade projekt med lodjur inleddes – och spårade ur.  

Med två års perspektiv på det uppmärksammade avslöjandet att han manipulerat ett knappt hundratal av sina naturbilder är Terje Hellesös förklaringar de samma som tidigare. En kombination av ekonomisk press – företaget Hellesö Photography hade försatts i konkurs under 2010 med drygt en miljon i skulder – och en kreativ press att hela tiden komma närmare och närmare de skygga lodjuren ledde till att han klev över den flytande gränsen mellan bildbehandling och manipulation.

Sena kvällar och nätter satt han vid datorn och skapade en egen verklighet. Till slut hade han manipulerat 93 lodjurbilder, två bilder på grävlingar och en bild på en mårdhund.

– Jag var på väg in i väggen med full kraft. Jag var i gång 24 timmar om dygnet, med fotofestivalen, galleriet, kameraklubben och massor av möten samtidigt som fotoverksamheten steg parallellt. Någonstans i det klev jag över gränsen. 

– Jag tänkte att jag fixar de där bilderna och så ersätter jag dem med riktiga bilder efter hand. Det var min naiva tankegång. Lodjur är inte min fantasivärld, jag hade ju kontakt med lodjuren massor av gånger. Men så här i efterhand – hallå? Var var jag nånstans?

Enligt Terje Hellesö har hans psykolog i efterhand förklarat att beteendet var ett "klassiskt rakt in i väggen".

– Det typiska är att man gör ett övertramp inom det man älskar mest. Jag gjorde inte en massa fel, utan ett övertramp och sedan jobbade jag häcken av mig för att kamouflera det.

De manipulerade lodjursbilderna fick stor uppmärksamhet i bloggen, de var sensationella, och när Terje Hellesö lade upp dem våren 2011 slogs nya besöksrekord.

– Alla ville se bilderna, hela tiden. Det gav mer uppmärksamhet för Mullsjö och det gynnade fotofestivalen.

Men du måste ha gillat uppmärksamheten också?

– Nej. Jag var bara trött. Gick runt och log för att hålla fasaden. Jag ville få alla att må bra. Då löser det sig, tänkte jag.

När Terjes bloggläsare fick rösta fram sina tre favoritbilder valde nästan alla manipulerade lodjursbilder.

– Jag tror inte att jag fullt ut kan beskriva hur det kändes att de valde de bilderna. Det kändes som ett ifrågasättande av hela min karriär, berättar Terje Hellesö.

Jaktvårdskonsulenten Gunnar Glöersen intervjuades i lokala medier och var skeptisk både till de sensationellt närgångna lodjursbilderna och framför allt mårdhunden, som enligt Glöersen inte ens fanns i Mullsjöskogarna.

Men Terje Hellesö försvarade sina bilder och sig själv, men kände att spelet snart skulle vara förlorat.

– Vad skulle du själv ha gjort? Jag hade målat in mig i ett hörn och visste inte hur jag skulle ta mig därifrån. Det var totalt kaos, berättar Terje som efter en debatt med Gunnar Glöersen i Radio Jönköping om misstankarna mot bilderna med lade korten på bordet i ett inlägg på .

Årets Naturfotograf 2010, enligt Naturvårdsverket, var en simpel fuskare. Måhända var han fortfarande en skicklig naturfotograf, men han var en ohederlig naturfotograf. Och blotta misstanken gör det extra komplicerat för en naturfotograf eftersom naturfotografi bygger på trovärdighet; att dokumentera sånt som vi andra inte ser, ofta i miljöer som vi inte tar oss till. Terje Hellesös mer än 30-åriga produktion, en halv miljon bilder, hamnade plötsligt i ett nytt ljus.

– Men jag har egentligen aldrig varit dokumentär, jag har jobbat med dubbelexponeringar och en massa annat. Men det är klart att jag bröt även mot mina egna former av etiska regler, först och främst genom att ljuga.

En anonym grupp på internetforumet Flashback började jämföra Terje Hellesös bilder med bildbyråbilder. Den ena efter den andra ifrågasattes eller konstaterades vara manipulerade. Eller "terjade", ordet letade sig in i Språkrådets nyordlista 2011.

– Jag bojkottar det ordet. Det finns redan ord för att beskriva manipulerade bilder. Ordet är bara ett sätt att fortsätta kränka och trycka ner mig, säger Terje Hellesö

Finns det något du kunde ha gjort annorlunda i samband med avslöjandet?

– Det finns det säkert. Men då tänkte jag inte. Jag försökte överleva. Det var kaos. Det handlade om att överleva minut för minut.   

Varför lade du inte alla korten på bordet på en gång utan lät det sippra fram?

– Jag erkände allt på en gång. Jag har inte sipprat fram något, detta går att läsa i min blogg under september 2011. Men sedan kom det en massa skitsnack om fler manipuleringar, lämnat som anonyma kommentarer till olika inlägg i bloggen. Om att bilderna jag publicerade visade uppstoppade djur eller att jag fotograferat i djurpark. Ett halvår senare drog nästa skandal igång med att jag stulit texter, men det stämmer inte! Jag svär på min mormors grav att jag inte stulit några texter, säger Terje Hellesö

Samma dag som Terje Hellesö publicerade sitt erkännande så drog han ut till skogs. Han tänkte inte komma tillbaka.

Malin och några gemensamma vänner åkte ut och letade, hittade honom och en ambulans körde honom sedan till sjukhuset i Jönköping, där han vårdades i sex dygn på den slutenpsykiatriska avdelningen.

Trerummaren i Mullsjö blev deras borg när det stormade som mest, och deras fängelse när stormen bedarrade.

– Vi levde som i en glaskupa.

Att vara jagad dygnet runt och vara fritt villebråd för anonyma nätmobbar är inget Terje och Malin Hellesö önskar ens sina värsta fiender. Terje säger att han inte läser Flashbacktrådarna om sig själv, men en del letar sig fram ändå och mycket är gränslöst elakt.

– En man i Jönköping körde ihjäl ett barn på fyllan också under september 2011. Han fick något år i fängelse och var anonym för de flesta. Jag står med mitt namn och det är fritt fram att skriva vad som helst. Jag lär bland annat vara sociopat, psykopat, nekrofil och alkoholist. Jag och Malin rekommenderades att gå ut i skogen och skjuta varandra. Malin har inte ens något med det här att göra, hon har inte gjort annat än att vara tillsammans med mig. Det finns inga normala proportioner. Jag har fuskat med knappt 100 bilder, jag har erkänt och bett om ursäkt och tagit konsekvenserna av detta.

– Men det fortsätter, det pågår hela tiden, senast häromdagen på Facebook. Man vill knäcka mig och ha bort mig. Men det kommer inte att ske.

En massa andra kulturarbetare sliter på under knappa ekonomiska omständigheter och stor press, men kliver inte snett. Varför just du?

– Jag har tänkt mycket på det. Jag tror att det kan handla om samvetsfrågor. Om personer runt mig påverkas negativt tillräckligt mycket av den ekonomiska situationen så blir det jobbigt att hantera. Kanske fick det mig att kliva över gränsen, jag hittade ingen annan lösning.

Din hustru Malin har i tidigare intervjuer pratat om ditt behov av bekräftelse, att du ibland överdriver och skönmålar. Vad kommer det i från?

– Det är väl en kombination av konstnären och marknadsföraren. Att förstärka eller hålla en fasad utåt, för jag vet ju att om fasaden är bra så blir det bättre så småningom, säger Terje och berättar om en revanschlusta från skolårens mobbning och utfrysning. Han säger att han var "osynlig" i skolan – ända tills han började fotografera och uppmärksammades för sina naturbilder.

– Det kan nog finnas viss mån av revansch, att slippa vara utanför och att ingen skrattar bakom min rygg längre.

På väg till Mullsjö är det främst en fråga som jag vill ha svar på. Vad som händer när hela ens yrkesidentitet, som i Terjes fall dessutom var mer än en yrkesidentitet, rämnar?

Det blir inget resonemang om det. För Terje Hellesö är naturfotograf och kommer alltid att vara det, oavsett vad som händer. Jag har aldrig träffat någon annan som är så bergfast övertygad i sin yrkesroll.

– Jag älskar det jag gör, och det har inte påverkats. Jag bestämde mig för att bli fotograf när jag femton år och dagen efter jag slutade skolan blev jag yrkesfotograf. Jag tjänade 5000 kronor första året, men jag var naturfotograf.

När det stormade som värst, funderade du aldrig på att sälja kamerorna och göra något annat i stället?

– Aldrig. Dessutom sa min psykolog: vad du än gör sluta inte att fotografera. Fortsätt med det du älskar och bygg upp ditt liv utifrån det.

Alla bilder som du tar fortsättningsvis kommer att betraktas med misstänksamhet. Hur ser du på det?

– Jag kan bara fortsätta att göra det jag gör, så ärligt och bra som möjligt. Jag kan inte påverka det. Men jag är inte dum i huvudet. Jag har lärt mig nåt av allt det här, jag gör inte samma misstag en gång till.  

Vänner som vänt dem ryggen, anonyma näthatare och illvilliga ryktesspridare på bygden har åtminstone delvis vägts upp av människor som stöttar.

– Folk som jag aldrig har träffat säger vänliga saker och att jag inte ska ge upp. Det värmer. Det finns de som förmår att värdera det jag gjort före och efter fusket.

Terje Hellesö har fått en förfrågan om att ställa ut sina fejkade bilder på ett galleri i USA.

– Men inte en chans. De är förstörda. Aldrig att jag skulle ställa upp på det.

När Terje Hellesö funderar över framtiden handlar det om att få vardagen att bli mer lik en vanlig vardag. Han söker jobb, håller i olika kurser, föreläser, arbetar med nya böcker - och fotograferar så mycket han hinner och orkar.

– Drömmen är att fortsätta med det jag gör.

Annons
Annons
Annons