Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tonerna dog med andra världskriget

/
  • Semmy Stahlhammer med trio spelar och berättar om sin fars flykt undan nazisterna under andra världskriget för elever på Staffangymnasiet.
  • Hannan Nor ser på en gammal bild av Mischa som han tog vid strider med en partisangrupp under andra världskriget.
  • Semmy Stahlhammar med den enda bilden som finns kvar på originalgruppen Stahlhammer Klezmer ensemble.

Hösten 1939 spelade Stahlhammer Klezmer-ensemblen för sista gången, kriget och invasionen i Polen förändrade allt.
Med hjälp av musik berättar nu sonen till en av överlevarna vad som hände.

Annons

Det är tyst i lektionssalen med nummer 309 på Staffangymnasiet. I mitten av klassrummet är det tomt, eleverna sitter efter kanterna.

– Det är tystare i Söderhamn än i något annat klassrum jag varit i, säger Semmy Stahlhammer.

Med violinen stadigt under hakan och stråken i hand spelar han ett hundra år gammalt musikstycke från Polen tillsammans med Miriam Oldenburg på dragspel och Isabel Blommé på cello. Tillsammans utgör de Stahlhammer Klezmer Classic Trio.

– Orkestern har inte spelat sedan 1939, vi har startat upp den, säger Semmy Stahlhammer och håller upp den enda bilden som finns på originalensemblen.

Kriget startade med att tyskarna marscherade in i Polen och efter det spelade gruppen inte en ton tillsammans igen. En av de som tvingades anpassa sig det ockuperade samhället var Semmys far Mischa.

Radio förbjöds, varma kläder beslagtogs och smycken fick befolkningen lämna från sig för att slippa deporteras. Vilket ändå skedde när tyskarna inhämtat allt av värde.

För att undgå den slutgiltiga lösningen byggdes dubbelväggar i husen där judar gömde sig. Men det lärde sig ockupanterna som sköt rakt genom husen.

– Alla judar föstes iväg, men min far smet iväg till ett arbetsläger och sa att han var frisör och hos en tysk ingenjör i lägret lärde han sig koppla el.

Det blev räddningen för Mischa. El var komplicerat och den bokälskande tysken lät honom hellre jobba än att själv göra det.

– Vänskap uppstod och han ville hjälpa far. Bland tyskarna fanns de som ville hjälpa.

Semmy Stahlhammer dansar runt i klassrummet bland de förstummade eleverna.

Med inlevelse och stråkmusik ramar han in den fasansfulla historien. Andra världskriget var slut sedan långe när han föddes, men far Mischas berättelser har följt honom genom livet.

– Jag berättar inte en story, utan något som är självupplevt. Jag är medveten om att vad som helst kan hända, det är besynnerligt att folk är så dumma, säger Semmy Stahlhammer.

– Det var mycket bra att höra. Pappan visade att det går att söka vägar och att man inte ska ge upp, säger samhällseleven Iclam Amkhadov.

Klasskompisen Hannan Nor ser på en gammal bild av Mischa.

– Det får inte hända igen, fast det förekommer ändå. Alla borde lära sig att inte hata nån för ens folkgrupp, tro eller hudfärg, säger hon.

Det är inte första gången trion spelar utanför Stockholmsregionen, men däremot är det första gången berättelsen om Semmys far når utanför storstadsregionen.

Det är föreningen Musica Viva i Söderhamn som bjudit hit dem på en miniturné, nu önskar gruppen att fler kommuner tar in programmet för att påminna om vad som hänt.

Annons
Annons
Annons