Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reportage: Följ med när Länsstyrelsen spårar varg

/
  • På varsin sida av spårlöpan går Hans Blomgren och Sone Persson.
  • Ett stämpelavtryck av vargens tass i snön.
  • Längs med vägrenen går spåren. Roland Näslund, Sone Persson och Hans Blomgren
  • Hans Blomgren, Roland Näslund och Sone Persson diskuterar plogade skogsvägar med hjälp av en karta.
  • Spårlöporna går in i skogen och naturbevakarna Hans Blomgren och Sone Persson från länsstyrelsen pulsar fram i snön.
  • Vargarna kommer från det här hållet.
  • Hans Blomgren har fotat Pessinkivargen år 2008. När han för första gången  märktes i Galven reviret mellan Edsbyn och Järvsö.
  • Det tar några veckor att få svar på DNA provet.
  • På varsin sida av spårlöpan går Hans Blomgren och Sone Persson de letar efter delningar för att se hur många vargar som vandrat genom snölandskapet i Lingbo.

I sin finaste vita vinterkostym välkomnar de gamla granarna oss i skogen. De susar i träden och solens strålar bryter igenom mellan stammarna. Jag följer med Sone Persson och Hans Blomgren från länsstyrelsen när de spårar varg i Lingbo.

Annons

Jag sjunker nästan ned till midjan i snön. Vi följer spåret in i skogen och konstaterar att det är minst två individer. Det känns som vargarna vet vart de ska. Spåren är bestämda och målmedvetna, nästan rakt går de, djupare och djupare in i skogen, de rör sig smidigt mellan trädstammar och över stenar.

Sone Persson och Hans Blomgren är naturbevakare och en av deras uppgifter är att spåra varg. De spårar alla rovdjur, men i dag är det en vargobservation som kollas upp. Allmänheten har rapporterat in spår och nu ska de undersöka om det är varg som gått längs skogsvägen i Lingbo.

Det plingar till i en telefon.

– Varg i Ljusdal, säger Hans.

De får sms när djurobservationer läggs in på "Rovobs". Det är en webbsida på nätet där allmänheten lägger in sina rovdjursobservationer. Det är en sådan observation som vi utgår från i dag. http://x.rovobs.se/

Det är Naturvårdsverket som vill veta var varg, lo, järv, björn och kungsörn befinner sig i riket och hur de föryngrar sig. Därför gör länsstyrelsen inventeringar av dessa rovdjur.

– Vi ska göra en spårning vid platsen från rovobsen som kom in i går och följa spåren och i den mån det går hitta DNA för att säkra individer och se var revirgränserna går, säger Sone Persson.

Vid en mack i Lingbo träffar vi Roland Näslund som har lokalkännedom, han har tidigare varit naturbevakare och haft det som en fritidssyssla och i dag hjälper han till att visa vägen.

Bilen tar oss fram på en snöig skogsväg till stället där observationen gjordes i går. Vi börjar gå längs vägen som omfamnas av storskog på båda sidor. Vargar använder gärna skoterspår och vägsystem som underlättar deras förflyttning.

Vi följer spåren som går längs vänster vägren. Vargarna och rovdjuren går i varandras spår, därför kan det ta ett tag eller några kilometer innan man kan se hur många individer det rör sig om. Man går alltid efter vargarna der kallas, bakspår så att man inte stör

– Vi är ju nästan halvvargar, Hans och jag, säger Sone och skrattar.

– Det är bra om man tänker som rovdjuret man spårar, Vad skulle jag göra nu? Om jag var varg tänka lite så, säger Sone.

Spåren fortsätter fram.

– Det är ett hunddjur, troligtvis varg konstaterar de.

– Revirmarkering på upphöjt föremål, en hanne, säger Sone.

Jag ser kiss på en liten buske.

– Tiken kan också lyfta lite på benet när hon kissar, men valparna pinkar mitt i vägen.

– Här är det kiss, säger jag.

– Ja, fast ser du de stora fotavtrycken bredvid lite bredbent, här är det en gubbe som pinkat, svarar de.

– Jag är inte mycket till hjälp precis, skrattar jag.

Vi sätter oss i bilen igen och letar efter avhoppet från vägen.

Hans och Sone ser spår medan vi kör vägen fram.

– Kolla ett utterspår.

– Här har en älg ätit.

Jag ser ingenting.

– App app, stanna, här har vi en spårlöpa, säger Sone.

Vi befinner oss vid Fallåsen i Lingbo.

Vid avhoppet hittar vi en revirmarkering. Sone fångar upp lite av den gula snön med hjälp av ett plaströr.

– Har vi tur nu så får vi två DNA träffar, säger Sone.

Det är två vargar som har markerat revir ser det ut som.

Rören med DNA skickas sedan till viltskadecenter, det tar några veckor att få svar.

Hans lägger in spårobservationen i telefonen tar en bild och lägger in koordinaterna i en app som heter Skandobs Touch.

En varg har tagit ett skutt in i skogen från vägen och den andra har gått över snövallen. Så det är minst två individer.

Sone och Hans är noga att inte gå i vargarnas spår för om man tappar bort spåren är det bra att kunna backa och då är det bra att spåren är kvar. Jag går i Sones fotspår alldeles vid sidan av vargspåren i snön. Det tar inte många meter innan spårlöporna blir en, och de går efter varandra i gemensam linje.

Här har vargarna vandrat fram för mindre är ett dygn sen, tänker jag. Man ser tassmärkena i snön med bogen har de plogat sig fram och lämnat en liten ränna efter sig.

Hans och Sone rör sig snabbt och vant längre in i skogen, på varsin sida av spårlöpan går de. De små tallskotten har samlat på sig mycket snö som lossnar när vi snuddar grenarna. Jag blir tvungen att avbryta och återvänder till bilen. Hans och Sone fortsätter i vargarnas spår.

Annons
Annons