Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nio års väntan på hjälp

/

Trots diagnosen dyslexi har Kalle inte fått det stöd han behöver på Bergviksskolan.

Nu har föräldrarna anmält honom till en ABF-kurs i engelska i ett desperat försök att rädda slutbetyget.

Annons

Det kom ett brev till redaktionen, ett brev fullt av ilska och uppgivenhet över hur Bergviksskolan behandlat två syskon med läs- och skrivsvårigheter.

Brevet har även skickats till skolan men därifrån har föräldrarna inte fått något svar ännu.

Precis som vanligt, säger Karin och Åke när vi träffas hemma hos dem.

- Vår son som nu går i nian, har haft problem med språket ända sedan han var liten. Han var sen att prata och hade svårt att uttrycka sig. Därför fick han börja på sexårs ett år senare, säger Karin.

Sedan den dagen har de kämpat för att han ska få rätt hjälp. Bara att få komma till en logoped tog tid. När familjen sökte hjälp var väntetiden 545 dagar och det var vad det tog innan Kalle fick diagnosen dyslexi. Då gick han i fjärde klass.

När det även visade sig att dottern, som är ett år yngre, hade samma problem fick de gå igenom samma procedur igen.

Både Karin och Åke säger att barnen har fått viss hjälp i skolan, men långt ifrån tillräckligt. De gånger det har satts in en specialpedagog har det handlat om kortvariga insatser.

Kalle hade inte godkända betyg i svenska och engelska när han gick ut åttan.

Nu är det snart dags för nians höstbetyg som man ansöker till gymnasiet på. I ren desperation har föräldrarna anmält båda barnen till en nybörjarkurs i engelska genom ABF. De ser ingen annan utväg.

- Gång på gång har vi pratat med skolledningen om hur viktigt det är att Kalle och Sofia får rätt hjälp. Det handlar ju om deras framtid, men det händer aldrig något. Så vad ska vi göra? undrar Åke.

Fotnot: Kalle, Sofia, Åke och Karin heter egentligen något annat.

Annons
Annons