Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fostrande för föräldrar

/
  • Inger Garpebring, förskollärare, tvåbarnsmor, mindfulnesslärare och mormor – delade med sig av sina erfarenheter av samvaron med barn. Konsekvens, gränssättning, inga dubbla budskap,konflikthantering var några punkter hon tog upp.

Det är svårt att vara förälder. Man ska vara sträng när det behövs. Konsekvent. Närvarande. Förstående. Gränssättande. Kärleksfull. Oemottaglig för tjat.

Annons

Inger Garpebring, Borlänge, har arbetat med barn i hela sitt vuxna liv. Hon är tvåbarnsmor och mormor.

Ett rejält bagage att plocka erfarenheter ur, med andra ord. Och ett 25-tal personer, några redan föräldrar, andra med gravida magar, bänkade sig i stora salen hos studieförbundet Bilda på torsdagskvällen för att ta del av det hon samlat på sig under livets gång och föräldraskapets utvecklande faser och fasor.

Inger Garpebring är dessutom lärare i mindfulness, konsten att vara närvarande i sig själv på ett bra sätt. Det gav hon ett prov på i början av sin föreläsning, genom att spela lugnande musik och uppmana deltagarna att vara närvarande i och medvetna om sina kroppar, kroppsdel för kroppsdel.

Närvaro är också viktig i samvaron med barnen:

- Man ska vara med sina barn, inte bara ta dem till aktiviteter. Dagens föräldrar vill så mycket med sina barn. Men det finns också en vilsenhet, sa Inger.

När barnen börjar trotsa underlättar det om man ser det som ett led i deras utveckling. Men trotset måste också hanteras:

- Ge positiv förstärkning. Beröm. Fokusera på de som gör rätt. Om några sitter och pratar eller skrattar åt dig så vänd dig direkt till dem och säg att du blir ledsen för att de bär sig illa åt. Att du inte accepterar det de gör. Släpp det sen och gå vidare. Kränk inte eller tryck ner någon. Men backa inte och belöna inte när någon gör fel, sa hon.

• Barn som tjatar om att de vill ha något, glass kanske:

- Om du har bestämt dig och säger nej så lär de sig acceptera det. Om du känner att du inte orkar ta diskussionen så säg ja redan här, sa Inger och ritade på blädderblocket ett streck i början av det man skulle kunna kalla för "tjatkulle".

Ett annat grepp:

- Säg till barnet att om jag måste svara meddetsamma så blir det nej. Får jag tänka en stund så, kanske... sa Inger och berättade hur hennes son lärt sig hantera metoden och bad henne sätta sig ner och lyssna, "inga miner, inget kroppsspråk". Och noga tänka igenom saken.

Hans ärende var att få hennes tillstånd att göra hål i ena örat. Det fick han.

Annons
Annons