Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Porrgigantens andra blomning

/
  • Leif Rundqvist bor i en liten timrad stuga strax utanför Los. Han och frun flyttade hit 1988 för att slippa Stockholm.
  • Så här kunde det se ut. Men nästan jämt var bilderna mycket mer opublicerbara än så här...
  • Här är tegelstenen med 600 sidor Fjong.

Alla trodde att han var död, den mytiska signaturen Leffe. En ikon inom svensk gladporr.
Men han har suttit i Los och tagit det lugnt hela tiden.
Nu får han uppleva sin andra storhetstid. Hans vuxenserie James Fjong har kommit ut i en tjock bok, den här gången under hans riktiga namn.

Annons

James Fjong. Säg den gosse född på 50- eller 60-talet som inte känner till den ständigt styve James Fjong. En snuskets superhjälte med magnifikt organ och dito haka, oemotståndlig för alla damer och med en skön skit-samma-attityd. På 70-talet publicerades serien i flera herrtidningar. Storyn var tunn förstås, men serien var vältecknad, anatomiskt mycket explicit och hade ett oförglömligt språk. Huvudpersonen utropade ofta YNF och ibland ISCH när han hade det skönt.

Få visste vem som ritade James Fjong, vem som stod bakom signaturen Leffe.

Nu kan det sägas. Han heter Leif Gösta Darling Rundqvist och är inte det minsta död. Även om det var nära för ett par år sedan. Leffe fick en hjärtinfarkt i sin röda lilla stuga utanför Los. Där är det långt till sjukhus.

– Men jag hade sån jävla tur att ambulanshelikoptern var rakt här ovanför, på väg till Östersund.

Leffe pekar mot kökstaket.

– Om det nu var tur förresten... Det hade kanske lika gärna kunnat få vara så. Det är inte så jäkla kul att inte kunna göra vad man vill. Jag brukade fiska och gå i skogen, sjunga och imitera folk. Nu kan jag inte göra nåt.

Nu består livet mest av tv, och så god mat. Frugan är duktig på det.

Leffe använder rullstol. En stroke avbröt honom mitt i hans livsgärning när han just fyllt 50. Att teckna var hans liv, men han har inte dragit ett streck sedan 1994.

Hela den här historien börjar i Hälsingland, när Leffe gick på LM Ericssons verkstadsskola i Söderhamn. Han var blott tonåring, och hade ännu inte fått lyfta på ett kjoltyg. Men han hade en skicklig penna, och använde den till att rita knullgubbar, som man sa.

Läs också: Serietecknarna som vill bygga ett nöjesimperium

På 50-talet var det inte alldeles lätt att komma över hårdporr för den som så ville. Sedlighetslagarna förbjöd att avbilda erektion.

Leffes teckningar var således hårdvaluta på LM. De skickades runt i omklädningsrummen under ljudliga fniss, minns han. Alla gubbarna visste vem Leffe var, fast han tillhörde de yngsta på hela stora fabriken. Ibland fick han en liten slant eller en fika som betalning för en teckning.

– Gubbarna kunde säga "Rita en teckning där jag sätter på frugan på skithuset, och så kommer granntanten och öppnar dörren och skäller ut mig".

Jamen det skeendet gick ju inte att rita i en enda bild. På det viset blev Leffe porrserietecknare.

I de sena tonåren var Leffe den givna medelpunkten i alla sociala sammanhang. Han var både snygg och charmig. Det berättar en ungdomskompis som bor kvar i Söderhamn.

– Han var alltid ’leading band’ när vi var ute, centrum för alla tjejer. Han var enastående på att imitera personer: Palme, Fälldin, Åsa-Nisse.

Om Leffe var pank kunde han göra sig en helkväll genom att teckna snusk på servetter i utbyte mot drinkar.

När Leffe var 24 gifte han sig med en hälsingetjej. De flyttade till en liten ort utanför Jönköping, där han arbetade som svetsare. Han avskydde det tunga tråkiga jobbet. Lönen var knapp.

Vändpunkten var en annons i en herrtidning: Varför måla fan på väggen när ni kan teckna serier åt oss? Avsändare var Curth Hson, den tidens porrkung. Leffe tog ut förskott på lönen för att ha råd att ta tåget till Stockholm. Han hade med sig ett par skisser, som publicerades direkt. Man kan se i James Fjong-boken att de första avsnitten inte håller samma tekniska klass som resten.

– Vad har du för lön? Av mig får du det dubbla, sa Hson, berättar Leffe.

Snart ritade han serier till flera tidningar, lönen mångdubblades. Familjen lämnade snabbt Småland för Norrtälje. Nu hade de plötsligt råd med bil. Leffe körde in till porrkungens kontor i Stockholm med sina original varannan dag.

Läs också: Mortimer tecknar inte mer

Leffe var noga med att göra sitt snusk under pseudonym. Han hade större ambitioner, han skulle bli berömd som seriös illustratör. Han hann göra ett antal filmaffischer och bokomslag innan stroken slog till 1994.

Då hade han kommit i gång med det som skulle bli hans livsverk; vikingaserien Långe Orm. Det är också sex och komik, men mycket mer ambitiöst än James Fjong. Leffe fascineras av vikingatiden, och var mån om att få miljöer och detaljer rätt. Men så kom stroken, långt innan Långe Orm var färdigställd.

Hjärnskadan har gjort benen svaga och talet sluddrigt. Men det värsta är att den också berövade Leffe förmågan att teckna.

– Det är hemskt. Så ruggigt så det är inte sant. Hela huvet kokar av idéer, men jag får inte ner det på papper hur jag än försöker.

Fast om livet kändes slut för ett par år sen är allt annorlunda nu. Det har ett gäng serieentusiaster från Stockholm sett till.

Det började med att filmjournalisten Stefan Nylén fick nys om att mannen bakom signaturen Leffe var seriesveriges bäst bevarade hemlighet.

– Jag tycker inte att det ska finnas några hemligheter! Och jag gillar trashig och bespottad kultur. Det är alltid roligare än rumsren kultur, säger Stefan Nylén.

Han gav sig tusan på att luska reda på "Fjongens" skapare. Genom en gammal porrförläggare fick han namnet Leif Rundqvist. Han räknade ut att Leffe borde vara född mellan 1935 och 1943, och då var det "bara" 60-70 personer som stämde. Nylén ägnade en sommar åt att kontakta alla Leifar. Till slut ringde telefonen i Los.

Först tyckte inte Leffe att Fjongen var nåt att väcka liv i. Han trodde inte att skulle finnas något intresse.

Men nu ligger tegelstenen där på köksbordet. Över 600 sidor med vältecknad frejdig porr.

– Jag är stolt som en tupp över boken. Mottagandet har varit underbart, jag har inte fått en enda dålig recension, säger Leffe.

Vem hade någonsin kunnat tro på 70-talet att Fjongens skapare skulle få sitta på en scen i Kulturhuset i Stockholm och bli intervjuad?

Definitivt inte Leffe själv. Men den 9 maj i våras var det releasefest för boken, det var levande musik och publik som ville ta selfies med honom. Unga och gamla, tjejer och killar.

Läs också: Recension av boken

Från början var Leffe inte ens säker på att han skulle våga åka ner.

– Jag tänkte att nu kommer Grupp 8 och kastar ägg och ketchup på mig. Vad fan skulle jag göra då, jag som sitter i rullstol?

Han hade inte besökt Stockholm på 28 år, kände inte igen sig i stan fast han bott där. Folk huller om buller som pratar rätt ut i luften i sina mobiler.

Erkki Häkli var en av de som såg till att boken kom ut, och berättar att han fick tjata en del för att Leffe skulle komma ner. Erkki Häkli driver butiken Serieslussen på Södermalm i Stockholm sedan 90-talet. Där har han träffat många som besjungit James Fjong, och de flesta trodde de sig veta att skaparen var död.

– James Fjong är en nationalklenod på det sättet att den speglar sin tid. Det är en glad inställning till sex. Mången ungdom har fått sin första sexundervisning av James Fjong, den var hårdvaluta på alla skolgårdar, säger Erkki Häkli.

Han sträcker sig så långt som att kalla James Fjong feministisk. Hjälten raggar aldrig, det är kvinnorna som jagar honom. Och han behandlar dem jämställt – alla får del av Fjongen. Den tjocka hyrestanten som kommer för att ta betalt in natura är en återkommande figur. James ställer upp, om än lite trumpet.

Erkki Häkli beskriver serien som livsbejakande, humoristisk och fint tecknad. Och så har vi det oefterhärmliga språket. Som Statens Kulturråd uttryckte det när de beviljade bidrag till bokutgivningen: Ända sedan starten har läsarna roats och förbryllats av utrop som ”ynf”, ”isch” och ”jävelberg”.

Det statliga Kulturrådet verkar för "konstnärligt och kulturpolitiskt värdefull utveckling". De har köpt nästan 300 exemplar, och ska skicka James Fjong till bibliotek i alla Sveriges kommuner.

– Jag höll på att smälla av när jag hörde det. Jag som var rädd att bli lynchad när jag började med det här, säger Leffe.

Läs också: Serie krossar mensmyter i Indien

Första upplagan av James Fjong-boken trycktes i 3 000 exemplar. Det är mycket för en svensk seriebok. 22 veckor i rad låg den topp tre på näthandeln Bokus försäljningslista över serieböcker. Nu är den slutsåld, en ny upplaga är på gång.

Till nästa års bokmässa planeras en ny bok med bland annat 100 nyupptäckta sidor James Fjong. Därmed ska nästan hela Leffes snuskgärning vara samlad, inklusive Långe Orm och ett par serier med kvinnor i huvudrollerna.

Leffe har fått en bra deal med förlaget, nu trillar det plötsligt in en del pengar. Han häpnar och ler över hur gött historien om hans karriär slutar.

– Jag är skitnöjd med livet. Jag hann med allt jag ville och mer därtill. Jag har tjänat bra, och hade roligt jämt.

Visst är James Fjong en fantasifigur, men Leffe sticker ut hakan och säger att det ligger lite bakom de vilda historierna.

– Han är en förlängning av mig själv. Mitt sätt att vara och leva. Jag har levt ett väldigt promiskuöst leverne, och det är jag glad för. Det sticker jag inte under stol med.

Så vad lämnar Leif Rundqvist och James Fjong efter sig till denna värld? Kanske bidrog de till att göra sexskildringar mindre tabu.

Leffe själv tycker inte att det går att rynka på näsan åt schysst porr – sex är naturligt och porr hjälper människor att få utlopp för ett allmänmänskligt behov.

– Det är så förbannat naturligt så varför hymla? Ha roligt och njut av livet!

Annons
Annons