Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Butik vilar på en kulturskatt

/
  • I den här fastigheten drev Martin Eriksson butik fram till 1971. Då låste han dörren och sedan dess har butiken stått orörd.
  • Skyltar från förr i fönstren avslöjar butikens förflutna.
  • Vikterna till vågen ligger i sin låda.
  • Cyklar ingick i butikens utbud.
  • Lars Anders Westling, som tillsammans med hustrun Barbro förvaltar byggnaden i dag, visar det lilla kontorsutrymmet.
  • Gamla skyltar att användas i marknadsföringen finns överallt i butiken.
  • Lars Anders Westling framför en av butikens hyllor.
  • Lim och blomkrukefärg salufördes i butiken.
  • Jeansen har en prislapp – 34:10.
  • Barbro Westling lekte som barn med butiksägarens dotter och minns den kommers som förekom i butiken.
  • Barbro Westling blir nostalgisk bland varorna. Askorbinsyra var viktig i hushållet.
  • Bilden är troligen från 1930- eller 1940-tal och visar hur det såg det ut kring butiken då.
  • Med den här leende kvinnan önskades kunderna gott nytt år.

I Los vilar en kulturskatt. Erikssons efterträdare var en klädes-, speceri- och diversehandel som betjänade Losborna under flera decennier. I över 40 år har butiken stått orörd, precis som den stod den sista dagen ägaren låste dörren och lämnade den.

Annons

Den som åker genom Gruvbyn i Los har kanske uppmärksammat fastigheten där skyltar satts upp i fönstren, skyltar som minner om att här har det en gång funnits en affär.

Det väckte min nyfikenhet och jag började forska lite kring butiken och dess ägare. Det visade sig att bakom fönstren med fördragna gardiner fanns en kulturskatt.

Den siste ägaren stängde butiken 1971. Han låste dörren och lämnade allt inne i butiken orört. Och så har det stått i över 40 år.

Det var Spännare Erik Eriksson, som kom till Los från Dalarna, som kring sekelskiftet 1800-1900 startade skrädderi och en tyg- och beklädnadsaffär på platsen. Affären övergick så småningom till sonen Martin Eriksson. Då hade skrädderiet lagts ned, men klädesaffären hade kompletterats med en speceri- och diversehandel. Som sådan drevs den fram till det bittra slutet 1971.

Interiören är densamma som den var när Martin Eriksson låste dörren och lämnade affärslivet bakom sig.

Köttdisken, där färskvaror från närbelägna slakterier förvarades står kvar på den plats den gjort sedan Martin Eriksson tog över. Väggarna i butiken är fylld med hyllor, en del med lådor i nederdelen.

I det lilla kontorsutrymmet hänger telefonkatalogen, Gävledelen, på en spik. Papper ligger framme, intill skrivmaskinen, på skrivbordet färdigt för att författa brev, kanske en order till någon leverantör. Kuvert med avsändarens namn och adress förtryckta finns där liksom det sista årets väggalmanacka.

Den orörda interiören har ett stort kulturhistoriskt värde, Men än mer fascineras man av alla de varor, en del i sina originalkartonger, som ligger prydligt staplade i hyllorna. De vittnar om att i den här affären såldes det mesta som Losborna kunde tänkas ha användning för.

En del av butiken var avsatt som klädesaffär. Här ligger jeans med prislappen tydligt fastsatt. 34:10 för ett välsytt plagg i denim var vad Losborna fick betala. Och om någon Losdam tänkt sig köpa ett par sömlösa nylonstrumpor så var priset 2:05. Den som tänkt sig att köpa ett par halvrör inför vinterns skridskoåkning kunde få betala 7:50 eller 16:60 beroende på storlek och kvalitet.

Det rådde ingen brist på varor. Malmedel, läderfärg, skruvar, baklyktor till cyklar, färg för att måla blomkrukor, putsmedel, beslag, skor, cyklar, möbler, korkmattor ... ja, allt som en Losbo kunde efterfråga fanns i butiken.

I affärens bakre regioner står vågen, intill den stora låren med grovsalt. Här vägdes varor av allehanda slag. Trots att många år gått sedan vågen senast gjorde tjänst visar den rätt vikt när enkilosklunsen läggs upp på den.

I det närbelägna magasinet, där hö och havre förvarades och levererades till ortborna, finns nästa skatt. En stor samling av gamla skyltar, som en gång placerades i butiken och i skyltfönstren för att locka köplusten hos kunderna, ligger staplade på övervåningen.

Stora bastanta trälådor som verkade som emballage för olika varor står i ett hörn. Här finns bland annat lådor för bitsocker och tvättmedel.

Men mest intressant är ändå de många par skor som fortfarande ligger i sina originalkartonger. Pälsbrämade bottiner och stövletter, högklackade skor och så kallade finnskor, som värmde under kallare årstider, står kvar på hyllorna. De sistnämnda bär en prislapp, 22 kronor, vilket kan låta billigt men troligen ändå var ett högt pris för dåtidens kunder.

Inom väggarna i Martin Erikssons före detta butik vilar en kulturskatt. Martin Eriksson avled i mitten av 1990-talet och sedan dess har huset stått obebott.

Annons
Annons
Annons