Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fult är vackert

/
  • Om Per Sonerud fortsätter måla kan han bli hur stor som helst, utanför landets gränser, enligt galleristen Arne Ekstrand, som ordnar Soneruds första utställning i Skåne i oktober.
  • Det här är essensen av ett bra liv. Jag är så lyckligt lottad, säger Per Sonerud om sin nya tillvaro som konstnär.
  • En unik lekfull stil. Vad gör de små leksaksbilarna på det här porträttet? Inte ens Per Sonerud själv vet.
  • Den förlösande blå koppen, i stället för en hatt.
  • Den första blåa koppen, målad någon gång på 70-talet.
  • I ateljén.
  • I ladans bottenvåning har Per Sonerud inrett ett litet galleri.

Hudiksvalls skivkung har bytt sida. Från bakgrundsfigur till artist.
Han jobbar från gryningen och fortsätter ända tills han måste måla en ful blå kaffekopp.

Annons

Per Sonerud är känd som skivbolagsdirektör med idel succéer. Som konstnär har han varit okänd – fram till nyss.

Han har alltid målat, ända sen han var liten. Inte till nån utställning. Men till kompisar som fyllt år och lite sånt. Fast det kunde gå åratal mellan penseldragen. Han gissar att han hade gjort 150 tavlor under sina första 62 levnadsår. Det var förra sensommaren.

Då reste hustrun Ingrid på kurs utomlands ett par veckor. Per Sonerud skaffade 20 tomma dukar att tillbringa sin ensamhet med. Då gick proppen ur. På ett år har han gjort säkert hundra tavlor. De står, hänger och ligger lite överallt där hemma. I hallen, i förrådet, i ladan där han snart lät bygga en ateljé med takfönster och utsikt över Hudiksvallsfjärden.

Nu har han sagt ifrån sig nästan alla andra slags projekt, och gått in i sitt nya liv som konstnär.

Per Soneruds färgstarka och ganska galna stil kan kallas postnaivistisk.

Man kan också uttrycka det så här: han målar fult.

– Fult är snyggt. Jag försöker spara något som är skevt och fult i varje tavla. Jag är inte intresserad av att måla så att det blir likt. Men om jag kan göra en människa lite gladare blir jag rätt så nöjd.

Och uppenbarligen åstadkommer han något som talar till människor. Han har fått mycket uppmärksamhet för sina tavlor. Många vill köpa, och han har fått inreda ett litet galleri i ladan.

Han har ofta fem dukar på gång samtidigt. Många är stora beställningsverk till kompisar i musikbranschen.

I oktober har han sin första utställning, på ett slott utanför Lund. Galleristen Arne Ekstrand föll pladask för stilen.

– Pers tavlor har en lekfullhet och humor men ändå ett djup. Det finns en spännande story i varje tavla. Han har ett väldigt eget uttryck som fascinerar mig oerhört mycket. Det kan vara fingrar som är för långa, och precis vad som helst. Jag gillar hur han tolkar världen på sitt sätt, säger Arne Ekstrand.

Han är övertygad om att Per Sonerud kan bli internationellt berömd om han fortsätter som nu.

Ofast stiger Per Sonerud upp klockan fem och går ut till ateljén. Sedan jobbar han till elvatiden, då solljuset utifrån fjärden blir för starkt.

Vid det laget vet han inte längre vad han har målat. Han vet inte om det är bra eller dåligt, om han ska lägga till något på dukarna eller ta bort.

Då fotograferar han tavlorna med surfplattan, går in och dricker kaffe. Av någon anledning ser han sina tavlor klarare i miniatyr, i en annan miljö. Så antecknar han vad som ska ändras.

När han sen kommer tillbaka till ateljén på eftermiddagarna så är det dags att börja korrigera. Han lägger till mer ljus där, tar bort nån grej där. Och så kan det bli ytterligare några timmar på kvällen när solen lugnat sig.

Per Sonerud är livrädd att förlora lusten att måla, och aktar sig noga för kunskaper. Han vill mycket hellre låta hjärtat än hjärnan styra.

– Jag har noll sekunders utbildning. Det är min okunskap som har gjort att jag hittat mitt uttryck.

Men ett års ivrigt målande börjar få konsekvenser, märker han.

– Under det här året har jag varit min egen professor och elev på den här konstskolan. Jag märker att jag börjar bli halvduktig. Jag måste försöka hålla kvar min barnslighet, annars tappar jag kanske något annat.

Naiviteten, lekfullheten.

Per Sonerud säger att han ofta inte förstår sina egna bilder. Han visar en nästan färdig tavla med ett porträtt av någon slags kvinna. Längs horisonten har han limmat fast små leksaksbilar, och från en orange himmel hänger ett flygplan i ett snöre. Kvinnan har ett krucifixhalsband.

– Hon verkar vara religiös på nåt sätt... och så har hon nån konstig fågel på axeln, säger Per Sonerud med ett stort skratt.

Under intervjun upptäcker vi ett lillfingerstort hål i en halvfärdig tavla på säkert tre kvadratmeter.

– Det bekommer mig inte en sekund. Ska vi se om vi hittar nåt att stoppa i hålet?

I många av bilderna finns en omotiverad blå kaffekopp. Gärna på någons huvud. Kaffekoppen fungerar som en knuff när Per Sonerud har kört fast och penslarna inte lyder.

Det började när han misslyckades och misslyckades med att måla en blå cylinderhatt på en figur. Till slut sket Per i hatten och gjorde om den till en kopp i stället.

– Jag tänkte 'fan jag är ju konstnär, jag gör vad jag vill'.

Sedan den dagen är den blå kaffekoppen förlösande.

Per Sonerud är ekonomiskt oberoende sedan många år. Han bor på en av Hudiksvalls flottaste adresser, på Maln. Han säger sig vara ointresserad av bilar, men kör Rolls Royce.

Hans bolag StartKlart Music har haft små kostnader och stora framgångar med artister som Östen med Resten, Mora Träsk och Perssons Pack. Enligt Sonerud har han haft 45 låtar i melodifestivalen.

Vad gör du om tio år?

– Målar.

Om tjugo år?

– Målar.

Trettio?

– Målar.

Om hälsan står honom bi har han nästan ett helt långt yrkesliv som konstnär framför sig. 63-åriga Per Soneruds ögon lyser när han säger det.

Annons
Annons
Annons