Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från mörker till ljus i Moviken

/
  • Kyrkans position mellan livet och döden, som himlens plats på jorden. fascinerar Markus Anteskog.
  • Markus Anteskog prövar i sina tuschmålningar sin närvaro mot de fysiska hinder som stroken medfört. När ögat och handen inte lyder måste han ta en liten sektion i taget.
  • Den mittersta delen av Markus Anteskogs Lasarus triptyk.
  • Förlagorna till målningarna med kyrkor har Markus Anteskog hämtat från sin farmors samling av bilder på kyrkor som hon klippt ur från Året runt.
  • Markus Anteskog i sin utställning Vykort från andra sidan, som öppnar i Movikens masugn på lördag.
  • Markus Anteskog framför sin Lasarus triptyk.
  • Markus Anteskog är utbildad vid Konsthögskolan i Stockholm och har tidigare haft utställningar i både Sverige och utomlands. På Hälsinglands museum ställde han ut Virtuellt vatten för några år sedan.
  • Thorvald Söderblom: en ny dag.
  • Ann Envall: Trådar.
  • Siv Gustafsson: Möten.
  • Sture Hansson: Korpägget.
  • Solveig Bohm Dahlbergs glasfusingverk Eld, Luft, Vatten, Jord gör sig bra mot Norrdellens vattenblänk.
  • Konst i hamn. Hexagonisk form, av Alf Larsson.
  • Anette Spjutsvik: Skyddsrum.
  • Thorvald Söderblom: Det händer, del ur en skulpturinstallation.
  • Christina Kluge: Stamtavlor.
  • Christina Kluge: Kärlek är aldrig fel.
  • Konst i hamn. Här Barbro Wahlqvists tiggarkvinna i Kom närmare och, i bakgrunden, Anneli Pietikäinens Spegling.

Sommarhälsingland bjuder på olika konstutställningar i vacker natur och intressanta lokaler. Närmast en institution har den platsanpassade Konst i hamn blivit, i Movikens vackra miljö vid Norrdellen som har vernissage på lördag. Men jag föreslår ett besök i masugnens mörker några hundra meter längre bort och den starka vandring mellan liv och död som Markus Anteskog bjuder på, innan ögonen sköljs av sol och vattenblänk.

Annons

I den gamla bastanta masugnen ställer Hudiksvallskonstnären Markus Anteskog ut sina symboltyngda och vackra tuschmålningar på ett existentiellt tema. På de murade stenväggarna i ett av rummen bakom den stora ugnen hänger drygt 20-talet målningar i svart och grått. På golvet en träskulptur, en hommage till professor Erik Dietman på Konsthögskolan. Vykort från andra sidan heter utställningen som skildrar en personlig katastrof och dess efterdyningar. 2007 drabbades den då 34-årige Anteskog av en stroke. Han låg medvetslös på gränsen mellan liv och död i flera veckor men kom tillbaka till livet, om än med en lång rehabilitering och sviter som partiell förlamning, hjärntrötthet och synbortfall.

Det har blivit en djupt gripande svit bilder, med textcitat från författare och tänkare som Rilke, Tertz, Descartes, Michaux med flera, som beskriver det som annars inte kan förklaras. Det känns verkligen som Anteskog har landat i ett skapande där de funktionella hindren blivit en integrerad och mycket medveten del i hans konst.

Det sista Markus Anteskog såg innan han försvann in i dimman den där sommardagen, var molnen ovanför honom, och de finns med i hans målning Over my dead body. Det första han tänkte på när han vaknade till liv igen var Tomas Tranströmers dikt Svarta vykort, den med raderna: Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på/ människan./ Det besöket glöms och livet fortsätter./ Men kostymen sys i det tysta.

En stor tredelad målning i fonden heter Lasarus triptyk, med Jesus i ena änden och dödens här i den andra på väg mot mitten där Lasarus stiger ut ur grottan där han legat död. Mycket mäktig med delar som påminner om japanskt tuschmåleri. Ett vanitasmotiv med en utsikt mot Venedigs kanaler imponerar också med sina symboler och estetiska uttryck.

Anteskogs upplevelse av död och uppvaknande är han långt ifrån ensam om, det är ett slitstarkt tema i konsten. Men han lyckas skapa något eget av det. Även i sviten som föreställer kyrkor, motiv hämtade ur hans farmors samlaralbum med kyrkobilder klippta ur Året Runt. Symboliken är tydlig, kanske ibland lite övertydlig, men den kompakta utställningsbyggnaden samspelar i det här fallet och ger tyngd åt bilderna. Det skulle vara spännande att se hans målningar i en mer anpassad utställningslokal framöver.

Efter denna existentiella vandring i dödens närhet, känns det uppfriskande att gå ner till den somriga miljön i Movikens hamn. Här har 14 konstnärer placerat ut 16 verk i och vid vattnet eller en bit in längs skogsstigen. Den vackra platsen har påverkat, men nog urskiljer jag samhällskritik och rik fantasi i de olika verken. Återkommande tema är flyktingars utsatta situation och kampen för alla människors lika värde. Anette Spjutsvik har skapat ett skyddsrum som ett tält med tunt vitt tyg med trädstammar som mönster. Ett bräckligt, men dock skydd från en farlig omvärld. Barbro Wahlqvist har placerat en av de tiggande kvinnorna vi brukar se inne i Hudiksvall på vägen ut mot näset. Hon sitter där med öppna ögon och en skål med småslantar framför sig. Kom närmare, uppmanar hon.

Smide finns också med i år, Alf Larsson bidrar med en hexagonisk form i tunnband, och Sture Hanssons Korpägget med en vakande korp på kanten av boet är båda estetiskt tilltalande. Vacker är också Solveig Bohm Dahlbergs glasfusingverk Eld, Luft, Vatten, Jord.

Många verk är påhittiga i sitt symboliska och ofta politiska uttryck, somligt tyngre, andra mer lättviktiga, som en besöksdragande utomhusutställning kan vara.

Några verk saknades när vi var på plats, som Rolf Nilzéns fyrtorn i Ett ljus i natten, där han vill protestera mot den nya omöjliga läkarrollen och den minskade försvaret i en ond tid. Anja Tellins I ditt anletes svett hade inte heller kommit på plats.

Annons
Annons
Annons