Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Fan för alla män som förstör allt

/

Jag kom undan för att jag sprang fortare. Jag kom undan för att jag var starkare. Jag kom undan för att jag blev räddad.

Annons

För snart en månad sedan satt jag på teatern i Gävle. Jag och några vänner hade beslutat oss för att se föreställningen "Slå pattarna i taket", med och av syskonen Kronlöf.

Det blev en smärtsam påminnelse om det patriarkala samhället. Föreställningen avslutades med den här krönikans inledning.

Kvinnor hade berättat varför och hur de klarat sig undan våldtäktsmän. Och det är män det handlar om. Och män som måste ta ett kollektivt ansvar.

Enligt Brottsförebyggande rådet är 98 procent av dem som misstänks för sexualbrott män. Och i nästan alla fall är det kvinnor som är offren. I den nationella trygghetsundersökningen uppger endast 0,3 procent av männen att de utsatts för sexualbrott.

Nästan alla brott, 85 procent, sker utanför hemmet – i skolan, på krogen, på jobbet eller på stan. Och i 63 procent av fallen är gärningspersonen helt okänd för den som utsätts. I 25 procent av fallen är det en bekant och i 11 procent av fallen en närstående.

Jag tänker på min dotter. Det gör ont. Och jag blir så jävla arg.

Arg på alla äckliga män som förgriper sig på kvinnor. På män som gör att kvinnor inte vågar gå själva på stan. Jag blir arg på män som tycker sig ha rätt till andras kroppar. Jag blir arg på män som slår. Som ofredar. Som våldtar.

Jag blir så jävla arg på män som inte fattar. På män som inte kan hålla kuken innanför byxorna.

På grund av er måste jag uppfostra min dotter att vara rädd. Lära henne hur hon ska hålla nyckelknippan i handen, med nycklarnas vassa ände ut mellan fingrarna, och var hon ska rikta slaget. På grund av er måste jag lära min dotter att försvara sig. På grund av er måste jag lära min dotter att göra riskanalyser. På grund av er kommer jag be henne att stanna hemma.

När du läser det här är det snart slut på året. 2016 står utanför dörren och knackar på. Det är hög tid att vi alla kämpar för ett mer jämlikt samhälle. Ett samhälle där jämlikheten är ett faktum. Där varken kvinnor (eller män) ska behöva känna fruktan när de går utanför dörren.

För det är inte jag som ska lära min dotter att skydda sig. Det är du som ska lära din son respekt.

Annons
Annons
Annons