Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bubblande bal på herrgården

/

Kostymklädda killar i slips. Tjejer i vackra, hellånga klänningar med soliga leenden.

Bubblande champagne och veteranbilar.

Staffangymnasiets studentlbal blev precis så fin som en bal ska vara.

Annons

Ekipage efter ekipage kör fram till Kilafors herrgårds entré. Röda mattan är utrullad och på trappan står värdarna Marcus Lindqvist och Isabelle Trönnblom och tar emot.

De säger att det känns lite nervöst, men de ser inte nervösa ut.

Det gör däremot vissa av de kvinnliga eleverna när de ska krångla sig ur bilarna med klänningar med släp och skyhöga klackar på skorna.

När de kommer ut på gräsmattan med ett glas bubblande champagne i händerna lossnar ändå nervositeten för de flesta.

Det är ju den här dagen flickorna blir kvinnor och pojkarna blir män.

- Det känns faktiskt både läskigt och spännande. Nu ska man lägga det trygga bakom sig och kasta sig ut i livet, säger Emma Zetterman som har en av de vackraste klänningarna på sig den här kvällen, en lila, helt översållad av gnistrande paletter.

Hennes kavaljer Martin Jonsson nickar instämmande. Men han vet redan nu att han vill utbilda sig till byggnadsingenjör. Så det blir att plugga några år till, konstaterar han.

Solen vägrar att ge plats för de blytunga molnen och på baksidan av herrgården är det bedårande vackert. Sjön, allt det gröna, och så alla dessa unga studenter.

Emil Westlund och Felicia Andersson lämnar båda samhällsprogrammet bakom sig, fast med olika inriktningar.

De kommer även att göra olika inriktningar i framtiden. Medan Felicia fortfarande funderar på hur hon ska gå vidare, kommer Emil att ta ett sabbatsår och jobba som målare. Samtidigt tänker han plugga in matte C.

- Jag har kommit på att jag behöver det för att komma in på den utbildning jag har tänkt mig. Men just nu känns det skönt att slippa tänka på skolan, säger han.

Inne i matsalen har personalen börjat duka fram förrätten och det börjar bli dags att slå sig ner. Men innan ska det fotograferas och det är som sagt inte det enklaste att ta sig fram i en långklänning.

Eller som Rebecka Swadi plötsligt hojtar:

- Jag hatar långa klänningar.

Och det vill man ju veta lite mer om.

- Haha, men det är faktiskt sjukt jobbigt. När man går omkring i höga klackar måste man hålla upp klänningen så den inte blir skitig. Samtidigt ska man ha koll på att håret ser ut som det gjorde hos frissan och att sminket fortfarande sitter där det sitter. Så du fattar väl själv, säger Rebecka Swadi med ett skratt.

Klungorna börjar röra på sig och det är dags att sätta sig till bords. Fortfarande är kvällen ung och än har de lång tid på sig att umgås.

Annons
Annons
Annons