Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En omelett för varje svamp: "Några smakar skaldjur"

Svampproffset Anders Hirell slår hål på myten om Sverige som svampälskande nation.
– Det är inte som i medelhavsländerna Italien, Spanien och Frankrike där de har ätit svamp i tusentals år och de serverar karljohan i minsta sylta när det är säsong.

Annons

– Redan romarna var stora svampätare, berättar svampkonsulent Anders Hirell och fortsätter:

Läs också: Svampproffs sökte igenom Söderhamns skogar: "Här finns många ovanliga arter"

– Den första anteckningen om att man åt svamp i Sverige var 1636, vid hovet. Historiskt sett var många svenskar skeptiska, särskilt landsbygdsbefolkningen som kallade det kosvamp. Svamp var äckligt, förknippat med häxor och paddor, säger Anders Hirell.

Som svampkonsulent arbetar han med att utbilda allmänheten. Vilka sorter man kan äta, vilka som lätt förväxlas och vilka som är giftiga.

Själv upptäckte Anders Hirell svamp sent i livet men har hunnit skriva en tegelstenstjock bok i ämnet: Den svenska matsvampens historia. Det är Sveriges mest omfångsrika svampbok och tog sju år att skriva.

– Jag beskriver historien kring vårt svampätande.

Läs också: Värdefull svamp stals från villatomt

Anders Hirell lärde sig om svampar på en kurs.

– Att gå på svampexkursion med någon som kan är ju det allra bästa sättet att lära sig. Då finns det alltid någon man kan sticka fram svampen åt och fråga vad det är för sort.

Anders Hirell vet det mesta om svampar. Men så har han också skrivit en bok i ämnet.

Han minns hur han lärde sig känna igen rimskivling och den lyriska känslan när han gick i skogen vid ett senare tillfälle och såg hela marken full av den.

– Rimskivlingen är sämskskinnsfärgad svamp med skivor under hatten och ring på foten. Har det inte regnat för mycket är hatten klädd med "rimfrost". Rimskivlingen är väldigt snygg. Jag har den uppförstorad som fotografi på väggen i vår stuga i Småland.

Sven-Åke Johnson, Ann-Christin och Anders Hirell har skogen som undervisningslokal.

Anders lärde sig en art i taget. För varje ny matsvamp han plockat lagade han en omelett på den.

– Omelett har en så mild smak att man känner svampen tydligt. Det är ett bra sätt att lära sig olika arter. Det är ju som skillnaden mellan biff och choklad. Vilket gillar du bäst? Svampar som brunsopp och rimskivling smakar skog och fungerar utmärkt till en biff medan mandelriska smakar skaldjur och passar i en pastasås.

Per-Erik Andersson och Sven-Åke Johnson undersöker sina fynd.

Det finns exotiska arter. En av de dyraste är goliatmusseronen som man hittar på magra tallhedar i norra Sverige.

– Den är en gourmetsvamp i Japan. Man betalar stora pengar för den.

Det finns runt 100 matsvampar i Sverige. Kan man 50 är man riktigt skicklig, enligt Anders.

– Det där med begreppet matsvamp är ju relativt. Den ska ju inte bara vara ätlig utan helst också smaka bra.

De som håller sig till att äta svamp ingår istället för Svampkonsulenternas riksförbund i Svampkonsumenteras riskförbund.

Han ser en större glädje i matsvampar i länder på kontinenten.

– Jag har folk som rapporterar till mig vilka matsvampar de ser på marknader och i butiker i Sverige och det är tyvärr mest bara kantarell och trattkantarell. På franska marknader säljer man skogssvamp i långa rader, trinda stensoppar och stora mjälla blodriskor.

Nyckfullheten i svampplockandet fascinerar.

– Plockar du bär vet du var de finns. Svampar vet man aldrig var de dyker upp. Man vet inte i förväg vad man får med sig hem. Det är spännande.

Läs också: Blivande svampexperter fyller korgarna

Annons
Annons
Annons