Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Krönika: Nollfel långt ifrån noll fel – elektricitet kan skada din hälsa allvarligt

Jag står i ett mörkt rum på övervåningen. Där det förut var ett fönster och en altandörr, en öppning mot ljuset och skogen är det nu bara ett svart hål som tar mig ut i ett ofärdigt skal av trä, lecablock och vindpapp.

Jag tänder den gamla taklampan. Ledningen är stel och krispig, av äldre typ med metallhölje. Den hänger lite löst från taket och om man petar på den med fingret så blinkar lampan. Det är tidig höst, året är 2010 och det är fortfarande några månader kvar tills elektrikern kommer och installerar ny el. Många sena kvällar i blåkläder ska klaras av först.

Nu, nästan sex år senare har jag gått på några stötar, såväl bildligt som bokstavligen. Min respekt för elektricitet och elektrikeryrket har inte minskat, om man säger så.

Krönika av Niklas Larsson.

Såga en bräda och slå in en spik kan de flesta göra, och blir det lite fel så blir det möjligen också lite fult – men sällan direkt livsfarligt. Eller direkt jättedyrt.

Det gör ont att få en stöt, jätte-jätte-ont faktiskt. Det borde vara anledning nog för alla amatörer att hålla avbitartången borta från starkströmmen.

Jag läser i ett pressmeddelande från Elektriska Installatörsorganisationen, EIO, att ”hemmafixande med el är vanligt”. Att ”det finns felaktiga installationer, så kallad ’fulel’, i drygt en femtedel av alla hem” som ingått i den branschundersökning som är underlag för rapporten.

Men som med alla andra försök att begränsa och påverka människors val så spelar det ingen roll om det finns LAGAR och REGLER, eller om det står med svart på vitt att en produkt DÖDAR DIG. Det finns bara ett sätt att på riktigt få folk att tänka om. Det stavas P-E-N-G-A-R.

Det är mitt på våren, år 2016. Jag står i ett mörkt rum och kliar mig i håret. Lamporna som vanligtvis levererar lumen så det räcker och blir över glöder bara lite svagt. Jag har gjort den vanliga felsökningen i proppskåpet utan att hitta lösningen. Några dagar senare står det klart att vi måste köpa ny tvättmaskin, bänkbelysning, radio, dimrar... Laga diskmaskin och köksfläkt… Och även om vi har en bra försäkring får vi ett uppvaknande som känns som ett tidigt majdopp i Bottenviken när det blir tydligt vad ”åldersavdrag” faktiskt innebär.

En liten kabelstump som klamrat sig fast så gott den kunde, tills den till slut tappade greppet och skapade kaos i hela elsystemet.

”Nollfel”, likt en blixt från klar himmel. Googla gärna. Vi hade tur som kom undan utan mer omfattande förstörelse. Förändrad spänning på ett till synes slumpmässigt sätt i hela huset. 400 volt där det inte hör hemma innebär döden för mången elektronisk apparatur.

Det luktar fortfarande bränt, två veckor senare.

Jag inser att vi inte alls haft otur. Vi har haft en fantastisk tur. Tur att huset inte brann ner.

Elektrikernas budord, om jag får agera budbärare: Kids! Don’t try this at home.

Annons
Annons
Annons