Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Facket stod emot mediedrevet

/

Annons

Wanja Lundby-Wedin fortsätter som LO-ordförande. I medierna har hon ensam gjorts till syndabock för den skandalartat höga vd-pensionen i AMF.

Den skyhöga pensionen till förre verkställande direktören har med rätta väckt indignation. De övriga nio styrelseledamöterna har kunnat huka i lä då den mediala stormen blåst mot LO-ordföranden.

Styrelsens ordförande Göran Thunhammar har huvudansvar för pensionsavtalet. Men han och de övriga representanterna från Svenskt Näringsliv har hittills sluppit journalisternas kritiska granskning. Vilket i fallet Thunhammar är mycket märkligt. I egenskap av styrelseordförande har han huvudansvaret för det avtal han skrivit på.

Oavsett ansvarsfördelning och om styrelsen faktiskt blivit förd bakom ljuset har AMF-affären tärt hårt på Wanja Lundby-Wedins förtroendekapital. Vilket oundvikligen leder till att arbetarrörelsens förmåga att leva upp till medlemmarnas och sympatisörernas förväntningar blir ifrågasatt.

Måndagens sju timmar långa möte i LO-borgen var historiskt. Aldrig tidigare har ledningarna för de femton fackförbund som bildar LO samlats för att avgöra om de skall tvinga en sittande ordförande att avgå.

Beslutat att ge Wanja Lundby-Wedin fortsatt förtroende markerar att den svenska fackföreningsrörelsen orkar stå emot då mediedrevet går.

I sak har Wanja Lundby-Wedin inte gjort något som gör henne olämplig att leda LO:s arbete. Däremot har hon en lång uppförsbacke innan hon med auktoritet kan företräda LO i den offentliga debatten.

Mot den bakgrunden är det klokt att hon koncentrerar sig på arbetet som LO-ordförande och ger sig mer tid att hålla kontakt med medlemmarna. Det är genom ett brett personligt kontaktnät som nytt förtroendekapital kan byggas upp.

Förhoppningsvis lär sig fackföreningsrörelsen av AMF-affären. Genom att låta tjänstemän sitta i bolagsstyrelserna får de förtroendevalda en helt annan möjlighet att utkräva ägaransvar då något går snett. Detta skrivet med insikten att många av de ledande i fackföreningsrörelsen fortsatt anser att det är självklart att de ska ha styrelseuppdrag i kommersiella företag som bisyssla.

Nu kommer de borgerliga opinionsbildarna att flytta fokus från Wanja Lundby-Wedin till Mona Sahlin. Då hon gav sig in i debatten om LO-ordförandens sidouppdrag öppnade Sahlin för en ny borgerlig personkampanj. Hon kommer att beskrivas som nervös, styrd av opinionssiffror och utan en tydlig politisk agenda.

Det är när det tar emot rejält som styrkan i politiskt ledarskap prövas. För Mona Sahlin är det inte första gången hon får känna på rejäl snålblåst. Skillnaden denna gång är att det inte är hennes personliga egenskaper utan förmågan att leda socialdemokratin som ifrågasätts.

Risken blir då att rådgivare och partifunktionärer lägger all kraft på att diskutera hur personkritiken skall mötas. I stället för att ägna tiden åt att agitera i sak.

Om så blir fallet har den borgerliga propagandan lyckats.

För på valdagen är det väljarnas värdering av de politiska alternativen och inte personfrågorna som är avgörande för hur sympatierna fördelas mellan blocken.

 

 

 

 

 

Annons
Annons