Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det tysta landskapet

/
  • Markus Anteskogs akvarellmålningar är giftiga av Aralsjöns vatten. De förvaras därför i lufttäta, förseglade montrar.
  • Virtuellt vatten heter utställningen på Hälsinglands museum, där Markus Anteskog dokumenterar ett av människan skapat ekosystem, som skapat en miljökatastrof.

Hudiksvallskonstnären Markus Anteskog visar akvareller och foton från ett konstprojekt vid Aralsjön som blev något annat än det var tänkt. Utställningen invigs på Hälsinglands museum på lördag.

Annons

Om man inte visste bakgrunden, så skulle man kunna tycka att Markus Anteskogs akvareller av landskapet kring Aralsjön, som ligger på gränsen mellan Kazakstan och Uzbekistan, var vackra.

Här finns en öken, med sand och klippor, i färger från grågrönt till ljusaste rosa och gult. Ett turkost vatten i fjärran, med en vit strandkant. Något i stil med Ivan Aguélis målningar från Afrikas ökenlandskap.

Men Markus Anteskogs målningar visar en ekologisk katastrof. Ett mänskligt skapat ekosystem som totalt kollapsat.

Då blir bilderna något annat.

För hur hanterar man, på ett konstnärligt sätt, total förödelse, där barnen i området föds med sjukdomar och livet i sjön försvunnit? Markus Anteskog var inte beredd på vad han skulle få se när han kom till Aralsjön 2006.

Jo, han hade läst om hur vattnet från de tillförande floderna letts om för att bevattna bomullsodlingar i öknen, och sett bilder på strandsatta fiskebåtar. Men den totala tystnaden, och döden han upplevde, var inte det han kommit för att skildra.

- Min tanke var att göra en botanisk studie av växtligheten och livet i området utifrån Linnés citat "Gud har inte skapat något förgäves, utan allt kan människan utnyttja". Men det konceptet var jag tvungen att ändra, berättar Markus Anteskog.

På lördag öppnar utställningen Virtuellt vatten högst upp på Hälsinglands museum i Hudiksvall. Den består av åtta fotografier och fem hermetiskt slutna behållare med akvarellmålningar från Aralsjöns stränder.

Hermetiskt för att bilderna bokstavligt talat är giftiga. Salt, tungmetaller, konstgödning och bekämpningsmedel ger bilderna en extra dimension eftersom sjöns giftiga vatten använts till akvarellfärgen.

– Det var som om hela landskapet sörjde, på något poetiskt och sorgligt sätt. Jag hade svårt att hålla tårarna borta när jag gick där, berättar han.

Tystnaden var det tydligaste tecknet. Inga fåglar, inget liv. Människans skapade ekosystem fick öknen att blomma, men allt liv runt omkring att dö.

Förutom avvattningen av Aralsjön, som gjort att 80 procent av vattenvolymen försvunnit och salthalten ökat med 150 procent, har vattnet förgiftats av kemiska bekämpningsmedel och konstgödning. En anläggning för biologiska och kemiska vapen, som låg på en ö i sjön, har förgiftat mark och vatten ytterligare. Levande mjältbrandsbakterier har hittats i sjön.

Det som ger kraft åt utställningen är framför allt de stora fotografierna på väggarna, tagna av Richard Svensson, som dokumenterar konstprojektet. De visar Markus Anteskog, iklädd heltäckande skyddskläder, på den till synes oändliga öde stranden vid Aralsjön. Man riktigt ser hur den torra marken är mättad av salt och gifter.

Därför blir konstutställningen också en miljömanifestation. På invigningen talar Roland Krathman, lärare och miljödebattör i Hudiksvall.

Christina Busck

Fotnot. Virtuellt vatten är en vetenskaplig term som åsyftar den mängd vatten som skulle gå åt för att odla den mat man tvingas importera.

Annons
Annons
Annons