Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De föll för interiörerna i femtiotalshusen.

/

Erika Persson och Anders Fredriksson tyckte inte att huset på Malungsgatan var särskilt vackert utanpå. Inuti däremot ...
- Så fort vi kom in i huset kände vi att här ska vi bo, berättar Erika.

Annons

Det första som möter en hos Erika Persson och Anders Fredriksson på Malungsgatan är rymden, ljuset och den charmiga innebalkong som utgör övervåningens trappavsats.

Sedan stavparketten och den öppna spisen. Och så småningom det tidstypiska köket och den ljusa matplatsen i söder. Huset är byggt 1955, berättar Erika Persson, det är arkitektritat med massor av atmosfär.

- Vi föll för att huset var öppet, fint, lagom stort och så annorlunda. Folk tror inte att de här husen ser ut som de gör inuti, säger Erika.

De började leta eget hus för ett år sedan och fick efter en tid tips om huset på Malungsgatan. Erika och Anders sa nej, de tyckte inte huset var fint utanpå. Men de ändrade sig så fort de kom innanför dörren.

De köpte huset för 760.000 kronor och flyttade in i höstas.

När de hade bott i huset i några månader föddes sonen Theodor, 6 veckor gammal när tidningen hälsar på. Theodor sover när vi kommer, men vaknar snart och Erika lyfter upp honom.

Erika stortrivs.

- Jag tycker om lugnet här och tror det blir bra en bra plats för Theodor att växa upp. Och vi har jättetrevliga grannar. Att ha bra närmsta grannar är viktigt för trivseln, säger Erika.

Dessutom är det nära till centrum, till matbutiker, ja till allt de behöver. Det finns egentligen bara en sak att klaga på, tycker hon:

- Det blir mycket ljud från alla bilar som passerar nere på vägen. Särskilt när man sitter ute på sommaren.

Familjen Persson-Fredriksson är yngst bland de boende i de originella femtiotalshusen på Malungsgatan. Några hus längre ner knackar vi på hos Eva och Jan Sturesson, och det visar sig att de har bott där längst. I alla fall är de äldst i gården bland människorna som bebor husen idag, säger de.

Eva flyttade in för tjugo år sedan tillsammans med sina tre barn, och efter en tid kom även Jan. Ganska snart fick paret också ett gemensamt barn. Under ett antal år bodde sex personer i fyra rum och kök om 115 kvadrat, plus källarvåning med gillestuga. Det funkade bra.

- Barnen delade rum när de var yngre, säger Jan.

Idag är barnen utflugna. Eva och Jan samsas nu i huset tillsammans med hunden Stej och katten Gandhi. När vi knackar på håller Jan som bäst på att byta golv i hallen och har egentligen fullt upp. Men både han och Eva tar sig ändå tid att berätta om sitt hus. Stej och Gandhi visar tydligt att de också vill vara med. De snurrar runt oss och hälsar.

Eva bodde tidigare i en lägenhet på tredje våningen på Blomkransen. Med den tidens räntebidrag blev det billigare för henne att bo i eget hus. Hon köpte huset på Malungsgatan för 335. 000 kronor, ett bra pris tyckte hon då. Hon tyckte om hur huset såg ut inuti, njöt av att komma ner på markplan och att få nära till sina vänner.

Jan i sin tur blev särskilt förtjust i innebalkongen. Han visar originalritningarna där man kan se att det är ett så kallat Stilhus.

De har originalköket kvar, och på matplatsen tronar idag en mycket stor och mycket vacker matsalsmöbel.

- Här får vi plats allihop. Vi, fyra barn, fem barnbarn och ytterligare två barnbarn som är på väg, säger Eva.

Sist av allt knackar vi på hos Pia Pettersson, en av grannarna. Inte heller Pia har något emot att visa upp familjens hem

- Det är ett helhärligt hus!

 

Annons
Annons