Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Nya avsnitt av "Unika rum"

Udda platser och kreativa lösningar att bli inspirerad av!

Varsam renovering gav pris till Sammilsgården – rustad med snickerier från Hälsingland

Högt uppe på åsryggen ligger den kringbyggda gården, som öppnar famnen mot söder. Fina fönster finns kvar sedan 1700-talet, liksom brädor som vittrat i solen i mer än 200 år här på Gulleråsen, norr om Rättvik. 2015 fick ägarna pris för varsam renovering – bland annat kommer kök och trävaror från Bollnäs och Färila.

Det var 2015 som familjen fick byggnadsvårdspris av Dalarnas hembygdsförbund för finaste renoveringen. Och förra våren hittade de äntligen rätt rosa-orange nyans på de mallmålade blommorna i salen.

Det började med att Astrid Danielsson och Kenneth Lehto gick förbi Sammilsgården och kastade längtansfulla blickar på det obebodda huset – de var på besök hos Astrids familj, hon växte upp 100 meter längre bort i Gulleråsen, norr om Rättvik.

Hösten 1983 fick de köpa huset som var slitet, men i god grundkondition, taken hade aldrig läckt.

– Fast vi började med att rusta bagarstuga och bygga bastu. Man är väl norrlänning – mat och bad är viktigast, säger Kenneth Lehto.

Familjen bodde länge i bagarstugan. När bastun var klar i en lada så byggde de tvättrum, ett sovloft och en verkstad. Först 2006 satte de i gång med parstugan – och Kenneth Lehto är glad att de dröjde.

– Det hade blivit helt annorlunda om vi haft bråttom, då hade vi smackat upp gipsskivor. Men när vi satte i gång på riktigt hade byggnadsvård blivit inne, säger Kenneth Lehto. Både han och hustrun är engagerade kulturrenoverare. Handböcker från Gysinge blev biblar under upprustningen.

När paret satte i gång med mangårdsbyggnaden hade de lärt känna sitt hus – det de gjorde var det noga genomtänkt. Sammilsgården ligger högt upp på en åsrygg, invid landsvägen. Runt det välklippta gårdstunet ligger loge, lada, stall och lider, samt bagarstugan vid sidan av.

Högst upp i Gulleråsen ligger den kringbyggda gården som vunnit pris.

Från början var huset en enkelstuga från sent 1700-tal, med farstu, kammare och kök. 1839 byggdes en sal på och huset blev en parstuga. Då höjdes också taket så det blev en rymligare vind.

När familjen började rusta huvudbyggnaden så tog det först två år att riva ut. Till slut var bara det timrade skalet kvar. De lyfte det med domkraft och la på ett stockvarv för att få högre i tak.

Ingenting slängdes dock bort, virke sparades – hundraåriga brädor har återanvänts, liksom spikar från 1700-talet. Sonen Johan har rätat ut hundratals krokiga spikar. Förutom föräldrarna har han varit den mest engagerade i familjen, även om sönerna Erik och Carl också varit med och rivit ur och målat.

Vi tar en tur utomhus och Kenneth Lehto stryker över brädan som döljer knuten, nött av solen i söderläge, vittrad tunnare än grannen i väster, men nymålad och återbrukad. Allt som gick att återanvända har bevarats.

Några av de nuvarande fönstren är faktiskt från 1700-talet, det syns på att de har falsar i stället för kitt, det munblåsta glaset släpper igenom ljuset som en lätt bubblig vattenyta. Eftertänksamhet, varsamhet och tumme med rätt hantverkare, det är Kenneth Lehtos recept på en lyckad upprustning.

– Det gäller att hitta dem som har känsla för det här, säger han.

Köket tillverkades efter familjens ritningar. Panel, lister och foder spikades fast med uträtad handsmidd spik. Järnspisen är från Falun, den gamla var för trasig och även murstocken behövde muras om. I samma veva fick Kenneth de snyggare skorstenar som han ville ha.

Tio år efter att rustningen börjar visar han runt i mangårdsbyggnaden, med originalfärger, vackra trädetaljer och fiffiga lösningar, allt modernt som kylskåp, micro och diskmaskin är till exempel dolt bakom linoljemålade luckor, överallt i huset är det linoljefärg och slamfärg som gäller.

Köket tillverkades av Snickeri Tallkotten i Bollnäs efter familjens ritningar. All panel, lister och foder köptes från Veckebo utanför Färila och spikades fast med gammal uträtad handsmidd spik.

Där panelen av pärlspont tar slut täcks väggarna av tapeter som sitter på spännpapp, som i sin tur täcker stockvarven bakom.

Väggarna i farstun lerklinades och stänkmålades. Skåpet tillverkades av sonen Johan och alla snickerier målades med Hardebergablå.

I farstun och salen har familjen lerklinat. Möblemanget är en blandning av fynd och specifika krav. Det stora bockbordet är specialbeställt från ett snickeri i Leksand. Det målade dalaskåpet är ett av många fynd på Dalarnas auktionskammare. Årtalet 1789 på gaveln passade ju så bra in i gårdens historia.

– Det är roligt att söka grejor som passar, säger Kenneth som också besökt många gårdsauktioner.

Förstukvisten är återskapad. Kenneth Lehto skrapade fram gamla färglager i de svarvade stolparna som alltså är original från 1839 då enkelstugan byggdes om till parstuga och en ny förstukvist byggdes. Med hjälp av släpljus kunde han urskilja hur tidigare målning sett ut.

Ytterdörren var modern när Kenneth och Astrid köpte huset, nu har de återskapat en dörr som liknar den på fotografier från tidigt 1900-tal, med det klassiska rutmönstret. Förstukvisten är dock original från 1839, ommålad i linoljefärg i de kulörer den en gång haft – ockra, engelskt rött och kromdioxidgrönt– Det fanns färgfragment kvar, och när jag lyste med lampa från sidan kunde jag se blommönstret, berättar Kenneth Lehto.

Här är tapetbiten som familjen hittade på vinden. Schablonmålningen är gjorde med fem schabloner. Kenneth ordnade färgerna och Astrid målade. Dörrar, fönsterkarmar och foder målades med ljusgrå färg och den liggande panelen med lite mörkare grå färg.

Att få till rätt färg är viktigt, men svårt. I våras var dock Astrid och Kenneth äntligen nöjda med väggarna i salen, de hade kämpat med dem rosa-orangea nyansen på blommorna. Det behövdes fem schabloner för att få till mönstren.

Väggarna i salen är lerklinade och målade. Grundfärgen är rosa och sedan schablonmålad med ett mönster som familjen hittade på nocken i övervåningen som troligen varit i salen, parstugan hade ju inte någon övervåning.

Originaltapeten hittade de på hittade på nocken i övervåningen, den har troligen varit i salen eftersom parstugan inte hade någon övervåning.

– Men det finns kvar att göra, innerfönstren är inte fixade, säger Kenneth Lehto och visar hur han kan sätta i gång elementen med hjälp av mobilen när familjen är på väg från Falun. Tänk om folket på Sammilsgården hade vetat det när de under några hundra år kämpade för att få hem ved så det skulle räcka hela vintern.

Kakelugnen är murad av Bengt Kajgård. Golvet från Bäsinge är ett kilsågat av gran och spikat med handsmidd spik.

Sovrummet – originalgolvet är troligen från 1700-talet. Det slipades och målades med linoljefärg. Väggarna pappspändes och tapetserades. Foder och lister köptes i Veckebo och målades med en grön linoljefärg.

Det fina badkaret är av koppar.

Det fanns inget badrum från början, utan bara ett litet rum i anslutning till vardagsrummet, så familjen inredde ett modernt badrum. Väggarna isolerades med Litex-skivor och ett värmegolv lades in med kalkstensplattor från Mysinge på Öland. Väggarna är delvis i handslaget kakel från Gysinge och pärlsponten linoljemålad. Lavoaren är ett auktionsfynd, Kenneth borrade hål i marmorn och monterades dit ett handfat. Badrumsskåpet har sonen Johan tillverkat.

Fakta om Kenneth Lehto

Ålder: 66 år

Gör: Arbetade tidigare under fem år som lärare i data och webbdesign på gymnasier i Falun. Sedan blev han arbetslös, omvandlade datafirman till snickeri och började renovera kök. Det gör han fortfarande ett par månader om året.

Familj: Astrid Danielsson som är biträdande smittskyddsläkare, sönerna Erik, Carl och Johan,

Bor: Hus och trädgård även i Falun. Sammilsgården är sommarboende, i november tappar familjen ur vattenledningarna, men det händer de åker upp för att bada och baka före jul.

Tv: n har gömts bakom luckor för att inte störa intrycket i vardagsrummet.

Annons

Nya avsnitt av "Hemma hos"

Inspireras av planlösningar, inredning och färgval!

Annons