Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Var fjärde skidanläggning borta

/

På 15 år har en av fyra liftanläggningar i landet försvunnit.
- De hänger inte med i utvecklingen, säger Hans Gerremo, vd för Svenska liftanläggningars organisation, SLAO.

Annons

Trots att omsättningen för liftsystemen nästan fördubblats på 15 år och att intresset för skidåkning är stort så har många anläggningar det tufft. Säsongen 1993/1994 fanns 307 anläggningar i Sverige som var anslutna till SLAO. Förra säsongen fanns 233 kvar.

Gunnar Norlén är ordförande i skidsektionen på Ljusne AIK, som driver Gussibacken i Ljusne.

- Det är tack vare att den drivs ideellt som den är kvar, och att vi får bidrag av kommunen. Skulle backen vara förenad med utgifter skulle den ha varit nedlagd för länge sedan, säger han.

Årets säsong har varit bra. Backen har kunnat hålla öppen på helgerna och sportlovet. Eftersom man saknar snökanoner är man beroende av vädret.

- Allt hänger på vintrarna. Förra året var det inte öppet en dag.

Gunnar Norlén tror att backen betyder mycket för Ljusne och Söderhamn.

- Det är många som säger att det är bra att det finns något. Sen är det tydligen många som inte vet om att den finns. Det kan man väl bli bättre på att informera, säger han.

Just marknadsföring och snökanoner är två exempel på vad som skiljer anläggningar som blir kvar från dem som läggs ner, enligt Hans Gerremo på SLAO.

- Det är lika runt hela världen. Det små orkar inte satsa. Det har blivit färre anläggningar, men de som är kvar har blivit bättre, säger Hans Gerremo.

1993 hade varje anläggning i genomsnitt 1,27 liftar. Nu har varje anläggning 3,57 liftar. Enligt Hans Gerremo är det främst de små klubbackarna som lagts ner.

- De hänger inte med i utvecklingen och står sig inte i konkurrensen. De har inte resurser och ambitioner att investera mer, säger han.

I Gävleborg finns i dag 14 anläggningar. De senaste åren har Orfa och Norrlandsporten försvunnit från pistkartorma. Per Eriksson var en av tre delägare, tillsammans med Kicki Danielsson och Kjell Roos, i Orbadens rekreations- och fritidsanläggningar, Orfa. Hans pappa var med och startade backen på 1970-talet och när Per Eriksson tog över vad ambitionerna höga.

- Tanken var ju att utveckla anläggningen, i första steget att bygga ut mer boende, och sen kunna investera på backsidan. Men vi hade lite otur med snöfattiga vintrar.

Bolaget gick dåligt och i början av 1990-talet hoppade han av. Några år senare gav de övriga två upp.

- Vi kände väl redan då att man måste öka både boende- och liftkapaciteten för att kunna bära de fasta kostnaderna på snökanonsidan.

I dag ligger backarna öde.

- Helt klart känns det tragiskt, när man ser att de håller på att växa igen. Det var Hälsinglands finaste backar, säger han.

Hans Gerremo på SLAO tycker ändå att framtiden ser ljus ut. De större anläggningarna satsar på upplevelser utanför backarna och i de små backarna åker man under veckorna. Han tror att intresset för skid- och snowboardåkning kommer fortsätta, finanskriser och lågkonjunkturer till trots.

- Man kan dra in på mycket, men inte det man gör med vänner och familj. Vi har en stark tradition, och titta vilket snöår vi har i år, alla vill vara ute och åka skidor. Det ska mycket till innan det försvinner, säger han.

Annons
Annons