Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kaskadspyor och råttor i magen i nytt spel

/
  • Gänget bakom det nya rollspelet, tolkat av deras egen illustratör.
  • Så här såg det ut när det begav sig. Drakar och Demoner kom ut första gången 1982, och spelades bland annat med en karta och varsin A4 med varje karaktärs egenskaper.
  • En karta över en stad där LoL kan utspela sig. Där finns spelets mest centrala plats, den sjaviga syltan Åhdran Inn.
  • Lytet Råttvärd, som karaktärerna kan drabbas av:
  • En typisk karaktär: Kapten Anselm Svettbjörn.
  • En Lodisvariant av omslaget till Drakar och Demoner.
  • Den som drar på sig lytet Kaskadspya i LoL kan använda det som vapen.

80-talets rollspelare har blivit medelålders och svenskt rollspel upplever en renässans.
Ett hemligt gäng i Hälsingland ger nu ut ett eget spel som handlar om vad som hände efter barndomens alla episka äventyr.

Annons

De har barn och hus och skägg. Men de har aldrig släppt sin livslånga passion – rollspel.

Kärntruppen har träffats en gång i veckan sedan 90-talet. Som mest är de ett tiotal vänner i den begynnande medelåldern som samlas en vardagkväll varje vecka för att fantisera ihop ett äventyr tillsammans. Man behöver inte så mycket för att spela rollspel. Papper och penna, några tärningar, fantasi och så en påläst spelledare som kan reglerna och för historien framåt.

Det brukar bli sittningar på 4-5 timmar. De kan drömma om ungdomens somrar, då de kunde köra hela dagarna, veckor i sträck. Och om pensionen, när de kan sitta på hemmet och spela hur mycket de vill.

– Jag är svinstolt över att jag inte släppt det jag tycker är kul bara för att det ska vara så när man är vuxen, säger spelledaren som går under sitt alias Konrad Konvalj.

Rollspel är bra för både kreativitet och förmågan att samarbeta, menar Konrad Konvalj. För att bli en bra rollspelare måste man tänka logiskt och samarbeta. Han brukar konstruera små enkla rollspel, som han kör med sina barn, som knappt kommit i skolåldern.

Rollspelsgänget vill inte gå ut med sina riktiga namn. De har mer eller mindre högprofilerade jobb. Någon är ingenjör med uppdrag hos förnäma kunder. Någon är säljare. En arbetar i arkivet på Kungliga biblioteket.

De vet att det finns många fördomar mot rollspel, och pallar inte att ta konstiga diskussioner med kunder och kolleger. Under rollspelens storhetstid fanns en debatt om att de skulle orsaka både mord, självmord och kyrkbränder.

Killarnas eget rollspel, som släpps snart, är dessutom av grabbigaste och skabbigaste slag. Det är smuts, förfall och förnedring. Rollspelens svar på Eddie Meduza, som Konrad Konvalj säger. Det heter Lorder och Lodisar (LoL) och rör sig på samhällets botten.

Spelarnas karaktärer är lodisar som försöker överleva dagen. Allt utspelar sig i någon slags medeltid, med värdshus och gränder. Där finns också lorder som lodisarna kan försöka fjäska in sig hos för att få fördelar. Gänget har hämtat inspiration från äkta lodisar, profiler i deras egen hemstad i Hälsingland. Och även från pinsamma situationer i sina egna liv. En av killarna går under aliaset Mörtsbo Slim och har jobbat på fabrik. Där fanns det många unika individer, kufar och skåpsupare som blivit personer i LoL.

Läs också: Fantasyförfattare på besök

De klassiska rollspelen handlar om hjältar som gör stordåd. Man börjar ofta med att skapa en karaktär som är bondpojke. Sedan bygger man upp karaktären mer och mer, skaffar sig fler erfarenheter och färdigheter. Till slut blir traditionella rollspel oftast tråkiga, när hjältarna närmar sig fulländning och klarar allt, tycker det här gänget.

Lorder och Lodisar är därför ett "baklängesrollspel", som handlar om livet efteråt. Om hjältarnas väg mot rännstenen, efter att de nått sitt mål att dräpa draken eller få prinsessan. Alla monster är utdöda, det finns inget att leva för längre. Hjältarna blir försupna, utfattiga och sjuka.

– Vi garvar konstant när vi spelar. Det är som en riktigt bra film. Fast bättre, eftersom vi får uppleva det själva, säger spelaren Mörtsbo Slim.

Fast de orkar inte spela LoL särskilt ofta, eftersom det blir så tramsigt och sjukt.

I ett traditionellt rollspel bygger spelaren upp sin karaktär med en så kallad genereringstabell. Man genererar färdigheter och förmågor, ibland med hjälp av tärningar.

I LoL finns i stället en degenereringstabell som låter dig följa din hjältes fall. Han råkar ut för missöden och drar på sig lyten. Till exempel en dålig mage som ger förmågan att kaskadspy hårt och rakt. Det kan förstås vara ett handikapp, men också ett vapen.

Eller så kan man drabbas av att bli "råttvärd". En råtta bosätter sig i matsmältningsorganet så att karaktären blir allt mer utmärglad.

Det finns inga regler för hur en karaktär dör i LoL. Lodisen blir bara sämre och sämre tills den är helt ospelbar.

– Till slut saknar du armar och ben, du kanske bara kan hänga i en säck på din kompis rygg och ditt enda vapen är att kasta avföring på dina motståndare. Då får du vädja till spelledaren att han ska vara barmhärtig och låta din lodis slå sig till ro på en taverna och leva på statliga bidrag. Sedan kan du börja på en ny karaktär, säger Konrad Konvalj.

Man kan säga att LoL har funnits som idé ända sedan 90-talet. Gänget har ofta fantiserat om hjältarnas liv när storyn är slut, och provat att spela "baklänges". Många av illustrationerna i spelet har kommit till som klotter under långa rollspelssittningar.

2011 började de skriva ner LoL, och till förra julen gjorde de ett provtryck i fem exemplar för att se om det verkade möjligt att förverkliga projektet. Nu räknar de med utgivning under början av 2016.

LoL kommer att bestå av en bok där ramberättelsen och reglerna finns samlade. Det är själva produkten.

Det finns ingen möjlighet att få ekonomi i utgivningen, det är grabbarna helt medvetna om. De bedömer att hela Rollspelssverige består av cirka 5 000 personer.

– Nästan alla är medelålders, såna som vi som övervintrat sedan 80-90-talet, säger Konrad Konvalj.

Många av dessa entusiaster konstruerar egna spel och ger ut på eget förlag i små upplagor.

– Men allt är så pretentiöst och episkt jämt. Rollspelsvärlden tar sig själv på väldigt stort allvar. Vi gör narr av det. Det finns inget spel som Lorder och Lodisar, säger Mörtsbo Slim.

De har ingen marknadsföringsbudget. I stället kommer de att använda sig av gerillametoder. Som "omvänt snatteri". De planerar att smyga in boken på hyllorna på de få specialbokhandlar som finns i landet.

Och så kommer de oombedda att skicka LoL till utvalda svenskar som de tror gillar rollspel. Speljournalisten Orvar Säfström från Edsbyn är en sådan profil. Musikern Alexander Bard är en annan. Och förre finansministern Anders Borg ska få ett exemplar. Det sägs att han döljer sig bakom en av pseudonymerna på forumet rollspel.nu.

Läs också: Vi har utsett Bästa familjespelen!

Dan Algstrand har spelat rollspel sedan 80-talet. Han är redaktör på rollspel.nu, och har haft ett finger med i tillkomsten av många spel. Han gissar att det släpps ett tiotal rollspel per år i Sverige. Ungefär lika många varje år, som det kom ut under hela 80-talet.

Dan Algstrand känner redan väl till LoL, och applåderar killarnas arbete.

– Jag går i gång på nästan allt som är nytt. Jag är glad att det är aktivitet på den svenska rollspelsmarknaden.

Så vitt han vet är LoL det första spelet som handlar om hjältarnas liv efter stordåden.

Just nu är det en mini-renässans för rollspel, enligt Dan Algstrand. Förklaringen är att 70-talisterna börjar ha så stora barn att de kan spela tillsammans. Och att de gamla entusiasterna är medelålders och så köpstarka att de kan skaffa alla spel som de inte har tid att spela.

Men entusiasterna är inte många. Ungefär 300 personer är aktiva på nätforumet per vecka.

– Ingen rollspelsmakare bör nog säga upp sig från sitt dagjobb, konstaterar Dan Algstrand.

Annons
Annons
Annons